Ödesval i Ukraina

september 30, 2007

Just nu pågår parlamentsvalet i Ukraina och av allt att döma kommer det att bli väldigt jämt mellan de västvänliga, med president Viktor Jusjtjenko och den karismatiska Julia Tymosjenko i spetsen, och de ryssvänliga, ledda av premiärminister Viktor Janukovytj. Jag håller tummarna för att Jusjtjenko/Tymosjenko vinner och att de småpartier, som socialist- och komunistpartierna, som Janukovytj stöder sig på åker ur radan, det ukrainska parlamentet.

Den oranga revolutionens företrädare i Ukraina har sannerligen gjort bort sig tidigare genom att efter de vunnit inte förmått att hålla sams – ett pinsamt mönster i såväl Ukraina som i många post-sovjetiska stater. Efter att Jusjtjenko installerats som president satt parhästen Tymosjenko bara i nio månader som premiärminister innan hon fick gå. Orsaken var samarbetssvårigheter mellan hennes regering och ledande figurer i Jusjtjenkos närhet. När det sedan vankades parlamentsval så blev det en oväntad chans till comeback för den tidigare förloraren Janukovytj. Och sedan dess har de båda Viktorerna varit inbegripen i en maktkamp, en maktkamp som i våras kunde slutat illa, men som i sista minuten ledde till överenskommelsen om dagens nyval till radan.

Viktor Jusjtjenko och Julia Tymosjenko under den oranga revolutionen 2004.

Visst, av allt att döma är Julia Tymosjenko en besvärlig person att ha att göra med, men för nog borde de oranga ha insett att det bara är att gilla läget. Dessutom så är Tymosjenko väldigt populär – hennes partiblock är nu mycket större än Jusjtjenkos. För några dagar sedan deklarerade också Jusjtjenko att stridsyxan nu är begravd. Hoppas den stannar där.

Julia Tymosjenko (som jag för övrigt vill utnämna till världens vackraste politiker) har en stor förståelse för vad som behöver göras i Ukraina. Hon är rik som ett troll, och hur hon fick sin förmögenhet tål kanske inte att synas i sömmarna, men det innebär att hon också förstår hur de ukrainska oligarkerna opererar. Hon har tidigare försökt använda sig av den kunskapen men blev då sparkad (det var före den oranga revolutionen) som minister. Ukrainas idag mäktigaste oligark, Rinat Achmetov, stöder föga förvånande Janukovytj.

Att hon sedan har Margaret Thatcher som politisk förebild skadar heller inte. Nyligen var Tymosjenko i Storbritannien och träffade då Lady Thatcher, och sade då:

”Jag har länge beundrat lady Thatcher och inspirerats av hennes framgångsrika sätt att förändra sitt land från Europas sjuke man till en av Europas starkaste ekonomier. Hon stod stark i motgång och ställde sig upp mot förtrycket när andra blev sittandes.”

Så rätt så!

Rysslands inflytande gör sig också påmint. Det är olycksbådande när den ryske ambassadören i Kiev säger att en seger för de oranga skulle betyda mångdubbelt högre priser på gas och olja (som ju levereras från Ryssland). Det lär oss att vara försiktiga med ryssarna och att undvika beroendet av energi därifrån, som exempelvis den ryska gasledningen i Östersjön.

Annonser

Terroriststämpling

september 30, 2007

Nu har parlamentet i mullornas Iran terrorstämplat såväl den amerikanska armén som CIA.

Jaha, det har stora delar av vänstern i såväl Europa som i själva Amerika redan gjort. Det är ju alltid intressant att veta i vilkas sängar dessa nu ligger.

Hur stort denna vänsters inflytande är blir pinsamt tydligt när man ser hur DN:s nätläsare röstat. Hela 63 procent tycker att USA är ett större hot mot världfreden än Iran, som bara fått 37 procent. Man kan ju bli mörkrädd för mindre. Här tycker nätläsarna att den fria demokratin Förenta Staterna är ett större hot en den islamistiska diktaturen Iran, som skaffar sig kärnvapen, föder terrorism i Irak och Mellanöstern, förtrycker sitt eget folk och gör hätska utfall mot omvärlden! Nej, USA-hatet är sannerligen inte rationellt!


Äktenskapet

september 29, 2007

Biskoparna Esbjörn Hagberg härifrån Karlstad, Ragnar Persenius i Uppsala och Hans Stiglund i Luleå skrev häromdagen i Svenska Dagbladet att ”gör tydligt att äktenskapet är för man och kvinna”. Helt rätt. Själva definitionen av äktenskap är ett reglerat samliv mellan två individer av olika kön. Att definiera om det vore som om man skulle definiera om ordet ”bord” så att också stolar och pallar innefattas i begreppet.

Biskoparna motiverar det också teologiskt:

”Med starkt teologiskt stöd hävdar vi att det finns ett grundläggande skapelsemönster som gestaltas i äktenskapet mellan man och kvinna. Vår kyrkas vigselordning börjar med att anknyta till Guds skapelse av människan – av mannen och kvinnan – och kopplar äktenskapet till Guds vilja.

Det är inte teologiskt möjligt att enbart definiera äktenskapet funktionellt utan hänsyn till kontrahenternas kön och roll när det gäller skapelsens fort­bestånd. Skapelsen är inte enhetlig. Vårt ställningstagande innebär inte en värdering av kärleken mellan människor. Inte heller av människovärdet som är lika för alla.”

Om detta finns inget att invända. Men de fegar ändå ur när de, liksom många andra, försöker komma runt problemet om juridisk vigselrätt med att be om att kyrkan skall få slippa den. Då behöver man inte ta itu med frågan om staten skulle påbjuda homäktenskap man själva inte accepterar, och därmed kanske riskera att antingen tvingas till det eller förlora vigselrätten. Det är en förvisso fullt begriplig hållning, särskilt som nästan alla ändå vet vartåt det barkar hän.

Debatten anses i princip redan förlorad och strängt taget så förlorades den nog redan när man accepterade registrerade partnerskap. Förutom könen på parterna är det annars ingen större skillnad mellan ett äktenskap och ett registrerat partnerskap. Att då också kalla det senare för det förra är en smal sak.

Nu tillhör jag den förkättrade lilla konservativa skara som var mot partnerskapslagstiftningen också, bland annat eftersom jag såg vad som fanns i tangentens riktning. Den juridiskt reglerade samlevnaden i familjer bör vara förbehållen man och kvinna – för barnens och familjens skull. I övriga fall skulle man kunna sluta privaträttsliga avtal.

Apropå tangentens riktning, vad som kommer härnäst lär vara krav på polyamorösa ”äktenskap”. Alltså att flera män och kvinnor ingår gruppäktenskap. Det har redan motionerats om det i politiska ungdomsförbund och i vissa partier. Man kan ju bara föreställa sig de mardrömslika juridiska tvister som kan bli följden av det, för att inte tala om vårdnadstvister. Sedan skulle det också innebära att vi tvingas acceptera de månggiften som praktiseras av en del invandrare, och som håller nere kvinnorna.


Omvänd rasism

september 29, 2007

EU vill minska diskrimineringen genom att rekommendera medlemsländerna att börja registrera folks ras och etniska ursprung. Det är så bakvänt det bara kan bli. Men egentligen är det bara följdriktigt. De flesta som brukar klaga på rasism och diskriminering är oftast själva besatta av rasbegreppet. Se bara på hur villiga de ofta är att vilja kvotera in olika grupper till yrken, utbildningar eller vad det nu kan vara. Och för att överhuvudtaget kunna kvotera så måste du ju någonstans hämta uppgifter om folks status (ras, religion, kön, sexuella läggning etc).

Den här sortens synsätt kommer inte att minska rasism eller främlingsfientlighet. Tvärtom kan den bara uppmuntra dem. Då börjar det heta att ”NN fick jobbet bara för att vederbörande kom från Långtbortistan, inte på grund av sin kompetens”. Dessutom så tar den inga individuella hänsyn. Att dra alla över en kam för att de har ett visst ursprung osynliggör den enskilda människan. Det främjar inte integrationen i samhället utan uppmuntrar snarare en fragmentisering och isolering av olika grupper.


Impotent FN-misslyckande

september 28, 2007

Medan dödtalen stiger från militärjuntan Burma, så visar världsorganisationen FN upp sig i all sin impotens. Hur detta organ kan ha nått sin i Sverige närmast helgonförklarade status är obegripligt. Inte ens medan en brutal militärregim skjuter obeväpnade civila och arresterar fredliga munkar förmår den ens att yttra en kraftfull protest. Ynkligt är bara förnamnet!

Säkerhetsrådet kan inte ena sig om vare sig fördömanden eller sanktioner. Ryssland och Kina sätter med sin vetorätt effektivt stopp för det. Och detta är en organisation vars utlåtanden ges folkrättslig legitimitet! Varför måste det vara på det viset? Varför skall vi tilltro en organisation så allvarliga frågor som mänskliga fri- och rättigheter när de alltid sitter i knät på all världens diktaturer?

Tjeckiens före detta president Vaclav Havel skriver på Brännpunkt i dagens Svenska dagbladet:

”I dussintals år har det internationella samhället diskuterat hur det bör reformera FN så att organisationen på ett bättre sätt kan slå vakt om medborgerliga rättigheter och mänsklig värdighet i samband med konflikter likt dem som nu äger rum i Burma eller Darfur i Sudan.

Det är inte de oskyldiga offren som förlorar sin värdighet utan snarare det internationella samfundet, vars misslyckande med att handla betyder att man hjälplöst ser på medan offrens öde beseglas.”

Precis. Det är nu hög tid att vi ser FN för vad det är och anpassar oss därefter. Någon legitimitet kan aldrig komma därifrån. Som diplomatisk diskussionsklubb på hög nivå har FN sin användning. Men för guds skull lita aldrig på att FN skall hantera frågor om fred, säkerhet och mänskliga rättigheter.


Klimatkänsligt

september 28, 2007

Säg namnet Bjørn Lomborg och alla klimatalarmister börjar se rött. De satte säkert också morgonkaffet i vrångstrupen när de såg hans kolumn i DN häromdagen. Helst av allt skulle de nog vilja att sådana inlägg inte publicerades. För klimatfrågan är känslig. Det vet jag av egen erfarenhet. Så fort man andas minsta skepsis så målas man ut som om man vore den värsta Förintelseförnekare och prenumerationer hotas att sägas upp (”mina barn skall inte behöva läsa sådant där”).

Men Lomborgs poäng är rätt enkel och faktiskt ganska självklar. Vi skall göra insatser där de gör störst nytta. Att motverka klimatförändringar för flera biljoner är helt enkelt inte kostnadseffektivt, särskilt inte som det knappast är säkert att de gör någon större nytta. Bättre då att satsa pengar på att avhjälpa effekterna av klimatförändringar (som ändå kanske bara är naturliga) eller andra av mänsklighetens gissel som aids och malaria och att se till att fattiga kan få tillgång till rent vatten.

Detta kan man tycka utan att för den skull förneka klimatförändringarnas existens. Själv tror jag på klimatförändringar och något annat vore dumt. Jordens hela historia är en enda lång klimatförändring. Tvisteämnet är inte global uppvärming och ökad växthuseffekt, utan det är huruvida människans utsläpp påverkat detta och i vilken grad. Men det är inte skeptikerna som inte tror på klimatförändringar. Det är egentligen alarmisterna som verkar tro att klimatet är en gång för alla givet och om det bara inte vore för oss människor så skulle vi ha ett enda långt klimatparadis. Nu hårdrog jag och överdrev en smula, men poängen kvarstår.


Trupp till Tchad

september 27, 2007

Sverige planerar för att sända 200 man till en EU-styrka i Tchad. Det rör sig om ett amfibieförband, vilket kan synas lite märkligt med tanke på Tchads geografi, men kustjägare brukar ju klara av det mesta.

Det är bara att önska dem lycka till och hoppas att det går bra. Men samtidigt så kan det vara på sin plats att varna för vad som händer med försvarets ekonomi och förmågan till internationella insatser framöver. Med de kraftiga neddragningar på försvarsbudgeten som regeringen gör kan man allvarligt ifrågasätta om vi kommer att ha råd med så värst mycket soldater i internationell tjänst. Om materielbesparingarna hade gått tillbaka till försvarsmakten hade det kanske varit en annan historia.