Har de oranga lärt sig läxan?

Det står nu klart att de partier som ledde den oranga revolutionen i Ukraina för snart tre år sedan kommer att bilda regering tillsammans, fast med en mycket snäv majoritet. Om ”revolutionsprinsessan” Julia Tymosjenko och president Viktor Jusjtjenko klarar av att samregera en gång till återstår att se. För att behålla sin politiska trovärdighet så måste de nästan det. De har inte råd att schabbla bort makten än en gång till Janukovytj.

Av de två är det Jusjtjenko som har mest att förlora. Skulle hans partiblock – en vidsträckt koalition av nio politiska grupperingar förkortad NUNS – konstra och resultatet blir att den ryssvänlige Janukovytj regionparti åter kommer till makten vore hans chanser i nästa presidentval i praktiken obefintliga. Många ”oranga” ukrainare skulle se sig svikna. Det skulle göra det ännu enklare för Tymosjenko att bli de mer västsinnades huvudkandidat till presidentposten. Men Jusjtjenkos problem är att han har begränsad kontroll över vad hans partiblock gör, och många där gillar verkligen inte Tymosjenko. För att trygga sin majoritet bör de oranga släppa in förre talmannen Lytvyns partiblock, vilket skulle ge 20 välbehövliga extra röster i parlamentet Högsta Radan. Men om Lytvyn vill bekänna färg ännu är oklart.

Nu kommer i vilket fall som helt Jusjtjenko att få det svårt i nästa presidentval, eftersom Tymosjenko är mer populär. Han kan möjligen hoppas på att hon gör bort sig som premiärminister, men det skulle hon i och för sig kunna skylla på att hon blivit motarbetad.

Om något så har också det här valet, liksom alla tidigare, visat på att splittringen mellan det västorienterade centrala och västra delarna av Ukraina och de ryssvänliga, och ofta rysktalande, östra och södra delarna alltjämt består. Hoppet om att kunna överbrygga dessa motsättningar är än så länge små. En del Jusjtjenko-anhängare kanske hoppas att man skulle kunna göra det i en koalition med rivalen Viktor Janukovytj och hans regionparti, men problemet är att det skulle kosta dem i rösthänseende. Dessutom så är det i praktiken en filosofisk skillnad och den låter sig inte överbryggas utan vidare.

Ukraina kan mycket väl bli ett ”slagfält” i den kalla fred mellan Europa och Ryssland som verkar vara nästan oundviklig. Kreml har utövat påtryckningar på Kiev förr, vilket spätt på västukrainarnas vilja att vända sig mot Europa. Frågan är om EU – och Nato – är berett att i tillräcklig utsträckning stödja strävandena från en mer västvänlig regering. Vis av skadan från den inblandning som 2004 ledde till den oranga revolutionen har Ryssland intagit en lägre profil nu, men tonläget kan komma att höjas igen framöver, särskilt som det stundar parlaments- och presidentval i Ryssland.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: