Efter Annapolis

november 30, 2007

Nej, det blir knappast någon fred efter Annapolis-mötet, eller ens med den ”nystartadefredsprocessen. Det skriver jag i dagens ledare i NWT:

”Bara det problemet att Abbas endast representerar halva den palestinska sidan är talande. I somras så bröt sig den av islamistiska Hamas styrda Gazaremsan loss från Abbas och den palestinska myndigheten. Nu är definitivt inte lösningen att också involvera Hamas i några samtal. För terroristerna i Hamas är fred lika med statens Israels utplåning och judarnas utdrivande i havet. Så oavsett vad man eventuellt kan komma fram till med Abbas så kvarstår problemet med extremism och terrorism i de palestinska områdena.”

Och inte ens Fatah går att lita på. De har också terrorister i sina led.

Därför är alla så kallade ”fredsprocesser” tämligen utsiktslösa. Palestinierna och Israels arabiska grannar hade kunnat få fred med Israel för länge sedan, bara de accepterat att själva den judiska staten existerar. Så länge de inte gör det vore det rena självmordet av Israel att acceptera ännu en arabisk stat i området. De har lärt sig vad frasen ”land för fred” egentligen betyder för motståndarna.

”När Israel lämnade Gazaremsan så hade [palestinierna] chansen att där börja bygga ett eget samhälle till fromma för det egna folket. Istället så terroriserar de med regelbundenhet Qassamraketer som skjuts in mot själva Israel. När Israel utrymde södra Libanon så fanns chansen att börja leva i fred. Istället tilltog attackerna mot själva Israel från Hizbollah, vilket ledde till förra årets Libanonkrig. Vid det här laget har israelerna nog lärt sig att vara skeptiska till talet om ”land mot fred”. Det land som brukar avses är inte bara Gaza och Västbanken utan hela det israeliska territoriet.”

Det är en gåta varför så många tror att det går att åstadkomma någon fred under sådana förutsättningar. Och varför amerikanska presidenter gång efter annan lurar sig själva med att delta i spelet.

Annonser

DN:s klimatalarmism

november 29, 2007

Dagens Nyheter är inte direkt ensamma om sin klimatalarmism, men de senaste dagarna har jag blivit uppmärksam på två tillfällen som gått väl långt.

Först så har man en stort uppslagen artikel om hur fler svenskar skulle dö i de extrema värmeböljor, som klimatförändringarna ger. Johan Norberg konstaterar nyktert efter att ha läst Bjørn Lomborgs nya bok ”Cool It” (finns på svenska), att det i Europa årligen dör fler av extrem kyla än av extrem hetta. Alltså skulle det med temperaturhöjningar totalt sett dö färre personer.

Sedan så har vi en ”sedlärande historia” om planeten Venus, vars atmosfär kokade bort av växthuseffekten. Även om det inte sägs rent ut så är det tydligt att man varnar för att samma sak kan hända här. När allt kommer omkring så hade ju Jorden och Venus i stort sett samma förutsättningar. Fast det hade de ju inte. Som Johan Ingerö påpekar så var solen 25-30 procent svalare då Venus hade oceaner.

Sedan får man inte heller glömma bort det faktum att Venus omloppsbana ligger klart närmare solen. Planeten har således inte alls samma förutsättningar som Jorden. Den ligger helt enkelt på fel avstånd, utanför den livgivande sfären, från solen. Precis som Mars, som ligger för långt bort och därför också är betydligt kallare. Fast det kanske var venusianerna som släppte ut för mycket koldioxid?


Judiska flyktingar

november 29, 2007

I dag är det 60 år sedan FN beslöt om delningsplanen för det brittiska mandatområdet Palestina i en judisk och en arabisk del. Den judiska blev som bekant staten Israel medan araberna vägrade att ens acceptera ett judiskt hemland. Följden blev krig och ett enormt flyktingproblem.

Lisa Abramowicz, generalsekreterare för Svensk Israel-Information, skriver om detta på NWT:s debattsida i dag – Fler judar än palestinier har flytt. Numera skrivs och sägs det mycket om de palestinska flyktingarna (en status som tycks gå i arv) och deras ”rätt” att återvända till Israel. Det är en av frågorna som var uppe på bordet i Annapolis. Men det fanns (notera tempusformen) ett annat flyktingproblem i Mellanöstern – det judiska. Abramowicz skriver:

”Man kan bara konstatera att förföljelserna mot judarna i arabvärlden ledde till att 856 000 av dem flydde eller fördrevs från 1948 och under några år framöver. Det är omkring 150 000 fler än de cirka 700 000 palestinier som flydde eller fördrevs de delar av palestinska mandatet som kom att tillfalla den judiska staten, Israel. /…/

Numera har nära en miljon judar från Mellanöstern flytt och ytterst få judar lever nu i arabvärlden. I inga fall har deras konfiskerade ägodelar ersatts eller medborgarskap återbördats. De flesta, cirka 75 procent flydde till Israel och de övriga till Nordamerika eller Frankrike.”

Varför talar inga om de judiska flyktingarna? Svaret är att det skulle peka på det absurda med den palestinska flyktingsituationen. Judarna togs om hand i Israel medan de palestinska araberna förpassades till flyktingläger av sina arabiska grannländer. Och där har de fått leva i generation efter generation. Föga solidariskt men det har passat arabregimerna perfekt då de kunnat använda dem som påtryckningsmedel. Ingen annanstans i världen accepterar man en konstant och ärftlig flyktingstatus, med med FN:s hjälp har man gjort det i palestiniernas fall. Man har till och med skapat ett eget FN-organ för det, UNWRA, medan alla andra flyktingfrågor hanteras av UNHCR. Det är inte Israels fel att det än i dag lever palestinier i flyktingläger.


Övertidsstopp

november 28, 2007

Polisen i Värmland har övertidsstopp. Detta eftersom de redan gjort slut på pengarna. Följden blir nu att inga poliser kommer att få jobba övertid annat än i yttersta undantagsfall.

Undrar om buset också kommer att ha övertidsstopp och bara bedriva brott under ordinarie arbetstid!


Is left right?

november 27, 2007

Statsminister Fredrik Reinfeldt var i går på besök i Värmland och besökte då bland annat företaget Left is right i Kristinehamn. Han blev tydligen mäkta imponerad.

Så där lite försynt kan man ju undra om han inte också blev imponerad av namnet, nu när hans nya moderater gått vänsterut!


Stoppa gasledningen!

november 27, 2007

I dagens NWT-ledare skriver jag om den ryska gasledningen i Östersjön med anledning av att Mona Sahlin och hennes rödgröna vapendragare nu säger sig vilja stoppa ledningen. Det är allt en märklig hantering vi ser i frågan, och det verkar finnas en ovilja från alla att ta den på allvar och se den för vad den egentligen är. Sahlin & Co. pratar mest om miljöaspekterna men kärnan är säkerhetspolitisk. Därför känns det så naivt när det börjar talas om en sträckning över land.

”Genom att dra ledningen i Östersjön så gör man sig oberoende av grannländer som med skepsis ser på Rysslands maktambitioner och kan ostört pumpa in naturgas till den tyska marknaden på de svindlande nivåerna av 55 miljarder kubikmeter årligen. Man kan vid behov strypa energitillförseln till balter och polacker utan att riskera större intäktsförluster.”

Det är precis det som frågan gäller. När ryssarna ströp gaskranarna till Ukraina för att utöva påtryckningar så drabbades de själva eftersom ledningarna till Ukraina går vidare till de europeiska marknaderna. Det vill Moskva så klart undvika. Men varför skall vi underlätta deras maktanspråk? Det är illa nog att Tyskland gått med på hela affären, men sedan så luktar ju förhållandet mellan Putin och den förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröder (numera ordförande för Nordstream) illa. Tyskland är också präglat av någon sorts kränkraftsaversion – en produkt av att De Gröna suttit länge i regeringsställning.

Jag skriver vidare:

”En rysk-tysk gasledning i Östersjön skulle också ofrånkomligt innebära en ökad rysk militär närvaro i vårt närområde. Såväl president Vladimir Putin som hans marinchef har deklarerat att gasledningen utgör ett ryskt nationellt säkerhetsintresse. Vill vi verkligen ha ryska marinfartyg och flyg regelbundet sniffande så nära vårt territorialvatten?”

Nej, det vill vi verkligen inte! Särskilt inte sedan vi håller på att avlöva den svenska flottan. Vi har ju knappt några fartyg att patrullera med längre, och det verkar inte som vi kommer att bygga några nya heller. För att bevaka Östersjön effektivt krävs det mer än de smygkorvetter vi nu har. Det krävs fartyg av typ fregatter.

Den nuvarande svenska regeringen verkar heller inte riktigt se faran med gasledningen och ta itu med problemet. Men det finns kritiker också inom borgerligheten. Agerandet från Gotland är också skandalöst. Kommunens tekniska nämnd har på eget bevåg fattat beslut om att tillåta ryska investeringar i hamnen i Slite för underhåll av gasledningen. Och inte nog med det, ryssarna betalar också kultur- och forskningsprojekt i vad som verkar vara ett illa dolt försök att köpa opinionen. Kollegan och riksdagsmannen Rolf K Nilsson skräder inte orden:

”Visst har ordet muta förekommit i diskussionen, men ger man en muta förväntar man sig en gentjänst. Så dumma att de inte varit, men det är helt uppenbart att pengarna betalas ut för att påverka politiker och allmänhet.”

Tyvärr så verkar det som om gasledningen är oundviklig. Om inte annat för att regeringen inte riktigt vill agera kraftfullt i frågan. De verkar inte inse allvaret och man kan fråga sig vad det beror på.

Kan det vara så enkelt att det är Carl Bildt som spökar? Han verkar ju tro att marknadsekonomi och handel löser allt i alla lägen och bara Ryssland får handla med ”oss” och exportera så är allt frid och fröjd. Så hade det kanske varit om Ryssland hade varit en normal västeuropeisk stat. Men det är den inte. Det synsätt som verkar prägla Bildt är blint för att länder som Ryssland kan och vill utnyttja sina tillgångar (i det här fallet naturgas) till sin strategiska fördel. Politik och ekonomi hör ihop.


Den totalitära världens sju underverk

november 23, 2007

När vi ändå håller på med vulgära och smaklösa politiska uttryck (som magasinet Neos tävling) kan inte låta bli att hänvisa till kollegan Per Gudmundson på Svenskan som uppmärksammat tidskriften Esquires artikel om den totalitära världens sju underverk.

Inte för att den platsar i samlingen (om inte annat för att Karlstad inte är totalitärt) men jag måste i sammanhanget få presentera ett lokalt fredsmonument som verkar ha inspirerats av den här typen av estetik. På Stora Torget står det som i folkmun går under benämningen ”kärringen på torget”:

kärringen på torget

Foto: Henrik L Barvå