Ny stat i Europa

februari 19, 2008

Så har då Europa fått en ny stat sedan Kosova förklarat sig självständigt. Det har legat i luften länge och är egentligen inte särskilt förvånande. Efter Serbiens etniska rensningar 1999 har det knappast varit aktuellt att tänka sig att provinsens 90 procent albaner skulle finna sig i att fortsättningsvis tillhöra Serbien. Sedan må Kosova anses vara hur mycket serbiskt urhem som helst. Sedan är det en annan sak att det nya landet i praktiken inte fungerar som en suverän stat.

I tisdagens NWT skriver jag om det hela (”Utmaning från Kosova”). Visst är det en utmaning som hela världssamfundet nu ställs inför när de har att ta ställning till om de skall erkänna den nya staten eller inte. Den gamla folkrätten har visat sig otillräcklig i det här avseendet (också, frestas man att tillägga). Omvärlden har också till stor del sig själva att skylla:

”Det har trots allt gått nio år sedan Kosova upphörde att styras från Belgrad. Det är en tid man kunde använt bättre till att bereda marken och förbättra situationen i Kosova. Istället har området styrts av en korrumperad FN-administration (Unmik) som Maciej Zaremba beskrev i flera avslöjande artiklar i Dagens Nyheter 2006. (läs dem här)

”Serbien har redan genom det som hände 1999 mält sig ur något inflytande. Visst finns det anledning att befara att Kosova blir ett exempel för andra utbrytarprovinser. Det finns anledning att slå fast att Kosovafallet är unikt, men också att länder som tar till våld och folkmord inte kan påräkna stöd och sympatier från omvärlden när förtryckta undersåtar vill bryta sig loss.”

Det finns all anledning att peka på FN:s misslyckande i Kosova. Efter vanskötseln under FN-mandat lär organisationen inte vara så värst populär i Kosova. FN har också visat sig impotent och förlamat när det gäller att gå vidare, mycket beroende på att Ryssland har satt sig på tvären. Givet Vladimir Putins hårda och konfrontatoriska utrikespolitik är det svårt att se någon situation där världsorganisationen skulle kunnat komma till skott (om uttrycket tillåts) för att lösa Kosovafrågan. En evig Unmik-administration hade väl inte varit särskilt eftersträvansvärd.

Min gamle kurskamrat Tomislav Dulic (vi läste Påbyggnadskurs Östeuropa i Uppsala tillsammans på 90-talet) skriver på SvD Brännpunkt att ”FN:s auktoritet försvagas” om Kosova erkänns av Sverige och andra stater. Tja, dess auktoritet har ju redan undergrävts av att ryska veton och hot om veton gjort organisationen handlingsförlamad. Att ett erkännande av Kosova strider mot FN-stadgor och annat visar enligt mitt förmenande bara på FN:s brister. FN är inget självändamål. Vill de göra sig mer och mer irrelevanta så får de väl göra det. Ibland krävs det aktioner också om FN inte förmår att agera.

Tomislav skriver också att Sverige (vid ett erkännande) kommer att spela bort en stor del av vår internationella trovärdighet ”som har baserats på ledord såsom multilateralism och kompromissanda”. Det sörjer inte jag så mycket för. Varken multilateralism eller komprosmissanda är i sig självändamål. Det viktiga är att man faktiskt åstadkommer något. Visst kommer Kosova att hamna i ett juridiskt limbo, men den har redan befunnit sig i en sorts limbo i nio år och det var hög tid att gå vidare därifrån. Varken vi eller kosovanerna skall hållas som gisslan av ett i FN trilskande Ryssland.

Därmed inte sagt att problemen är över. Tvärtom, det återstår ofantligt mer för omvärlden att göra i Kosova. Ett erkännande de jure av vad som existerat de facto när det gäller Kosovas separation från Serbien är bara det första lilla steget.


Statsmonopolets maktspråk

oktober 24, 2007

Man kan verkligen undra vad som är terrorism i Frankrikes ögon? Nu har de använt den europeiska arresteringsorder som tillkom efter mycken möda i EU i kölvattnet efter 11 september-attackerna mot Petter Nylander, som är VD för spelbolaget Unibet. De franska myndigheterna anser uppenbarligen att han terroriserar dem genom att bryta mot det statliga franska spelmonopolet. Det kan knappast ha varit avsikten med lagstiftningen när den infördes.

Det är också ett naket maktspråk från ett döende statsmonopol. Förhoppningsvis kommer den här historien att blottlägga hur otidsenligt och absurt statsmonopol av den här typen är. Frankrike borde skämmas och snarast dra tillbaka sin begäran om utlämning av Nylander (han greps på Schiphol-flygplatsen i Nederländerna). Vilken trovärdighet har ett land som under lång tid kritiserat bland annat Förenta Staterna för dess antiterroriståtgärder när de behandlar en misshaglig svensk affärsman på det här sättet?

Med tanke på att även Sverige (än så länge) har ett statligt spelmonopol kan man ju undra om vi också skulle utfärdat en arresteringsorder på Nylander. Det hade inte förvånat mig.


Meningslösa sanktioner mot Burma

oktober 16, 2007

Så har då EU beslutat om ”skärpta” sanktioner mot militärregimen i Burma. Men det rör sig om tämligen tandlösa åtgärder som inte kommer att betyda ett skvatt. Utrikesminister Carl Bildt konstaterar själv:

”Smarta sanktioner bör helst vara smarta. Det som nu ligger på bordet torde omfatta föga mer än 1 % av Burmas utrikeshandel och knappast beröra för regimen centrala finansiella flöden eller knutpunkter. i borde kunna prestera lite bättre.”

Så vad spelar de då för roll? Det blir ju bara symbolpolitik av det hela. Ingen är beredd att sätta ordentlig press på juntan eftersom det innebär att sätta press på länder som Kina och Indien, som båda varit tämligen tysta. Allt detta tolkas av militärjuntan som att de kan fortsätta precis som de vill. Som de själva säger:

”Vi är säkra på att… uttalandet inte är något av vikt. Situationen i Myanmar utgör inte något hot mot den regionala och internationella freden och säkerheten. /…/ Vi fortsätter att skrida framåt. Det finns ingen anledning att byta bana.”

Ännu ett grovt misslyckande för det så kallade ”världssamfundet”.


Omvänd rasism

september 29, 2007

EU vill minska diskrimineringen genom att rekommendera medlemsländerna att börja registrera folks ras och etniska ursprung. Det är så bakvänt det bara kan bli. Men egentligen är det bara följdriktigt. De flesta som brukar klaga på rasism och diskriminering är oftast själva besatta av rasbegreppet. Se bara på hur villiga de ofta är att vilja kvotera in olika grupper till yrken, utbildningar eller vad det nu kan vara. Och för att överhuvudtaget kunna kvotera så måste du ju någonstans hämta uppgifter om folks status (ras, religion, kön, sexuella läggning etc).

Den här sortens synsätt kommer inte att minska rasism eller främlingsfientlighet. Tvärtom kan den bara uppmuntra dem. Då börjar det heta att ”NN fick jobbet bara för att vederbörande kom från Långtbortistan, inte på grund av sin kompetens”. Dessutom så tar den inga individuella hänsyn. Att dra alla över en kam för att de har ett visst ursprung osynliggör den enskilda människan. Det främjar inte integrationen i samhället utan uppmuntrar snarare en fragmentisering och isolering av olika grupper.