Ja till ny signalspaningslag

Så har det då äntligen kommit ett acceptabelt förslag till ny FRA-lag – för det är i praktiken en ny lag. Det gamla förslaget som klubbades i riksdagen i juni var inte acceptabelt, trots de påhäng som gjordes i elfte timmen. Som jag skrev i NWT i fredags:

”Det som fick många, inklusive denna tidnings ledarsida, att kritisera och avfärda det gamla förslaget var att det handlade om en i det närmaste urskillningslös ”massavlyssning” av all svensk data- och teletrafik. Detta var alldeles för likt ett orwellskt övervakningssamhälle som borgerliga partier borde hålla sig för goda för att driva igenom, men så var det dessvärre uppenbarligen inte.”

Jag har aldrig varit motståndare till signalspaning. Tvärtom är det en oerhört viktig del av vår underrättelseverksamhet och det är synd att ett organ som FRA dragits så mycket i smutsen, sett till allt vad man historiskt har åstadkommit. Myndigheten har här gjorts en stor otjänst av politikerna.

När det kom fram att huvudskälet med FRA-lagen var att lyssna på rysk trafik, något som jag skrev om i början av sommaren, kom saken i ett nytt ljus. Men varför då driva igenom en lag om massavlyssning för att dölja detta? Ryssarna har knappast varit omedvetna om vår signalspaning. Vi har ju gjort det under hela kalla kriget och även dessförinnan. Jag skriver vidare i NWT:

”Därför har det varit viktigt att vi faktiskt får en ny lag som reglerar signalspaningen, men som också ser till att skydda den enskilda medborgarens integritet och som uppfyller kraven på rättssäkerhet. Och det ser det nu dessbättre ut som vi får i och med gårdagens överenskommelse mellan allianspartierna.”

Hade regeringen bara insett sprängkraften i frågan så hade all denna skada inte behövt ske och nu är man i praktiken tillbaka på ruta ett. Det är som med försvarsfrågan. Och under resans gång har man förlorat på tok för mycket goodwill. Det visar sig också i olika kommentarer även efter det att den nya lagen presenterats

Organisationen Centrum för rättvisa har identifierat nio punkter som måste fixas för att en FRA-lag skall anses uppfylla Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, efter det att en tysk signalspaningslag godkänts av Europadomstolen, som också underkände en brittisk lag som var mycket lik det gamla svenska förslaget. Nu säger Centrum för rättvisa att det nya förslaget:

”… i allt väsentligt verkar möta Europakonventionens krav i fråga om personlig integritet och rätt för enskilda att få statliga övertramp rättsligt prövade… Dagens besked är ett stort kliv i rätt riktning, men det är först när vi ser det färdiga lagförslaget som vi säkert kan veta att marginalen blir tillräckligt stor.”

Visst, det återstår att studera detaljerna närmare, men det verkar onekligen som det här går att acceptera. Regeringspartiernas interna kritiker säger också att man tog hänsyn till alla deras invändningar.

De som inte är nöjda är antingen de som klagar över processen – som den hycklande oppositionen med förre justitieministern Thomas Bodström i spetsen – och de som egentligen inte vill ha någon signalspaning överhuvudtaget. Ingen av dessa behöver tas på allvar.

Regeringspartierna har också ett och annat att lära. Under större delen av debatten har de agerat som om alla kritiker var som de mest extrema, vilket varit rent kontraproduktivt. Det har inte varit kul att kopplas samman med sossar som sagt nej (när det ursprungligen var ett förslag från den gamla s-regeringen) bara för att de säger nej till allt som regeringen gör, eller med de som inte gillar signalspaning och underrättelseverksamhet överhuvudtaget.

M-revolt svängde Tomhylsan

Det verkar allt mer sannolikt att orsaken bakom försvarsminister Sten Tolgfors (m) hastiga omsvängning av försvarspolitiken berodde på att samtliga moderata ledamöter av riksdagens försvarsutskott gjorde revolt. I dagens ledare i NWT skriver jag:

”I måndags så gick nämligen samtliga moderata ledamöter i riksdagens försvarsutskott ut och i ett pressmeddelande krävde att det nu minsann fick vara stopp på nedläggningarna. De utvecklar sitt resonemang i en debattartikel härintill i dagens NWT. Det är en synnerligen kraftfull markering från tunga m-företrädare som många gånger känt sig överkörda av den missriktade nedrustningsivern, dikterad av finansminister Anders Borg (m), som regeringen fört.”

Detta tilltag lär inte ha glatt försvarsdepartementet, men dagen därpå lät Tolgfors meddela att försvarsbeslutet nu skjuts upp till februari-mars nästa år. Det går förstås inte att driva igenom en vidare nedrustning när samtliga m-ledamöter satt ned foten som de gjorde i debattartikeln i dagens NWT:

”Det svenska folket måste känna trygghet i sitt försvar. Det har skett tillräckligt med besparingar och nedläggningar inom det svenska försvaret. Det är nu dags att stoppa planerade nedläggningar och göra halt.”

Äntligen har riksdagsmän visat musklerna och inte passivt accepterat allt som kommit från parti- och regeringskanslierna. Det är så här det skall fungera.

Intressant är att Tolgfors numera accepterat den princip hans avgångne företrädare Mikael Odenberg förespråkade. Till Svenska Dagbladet sade Tolgfors i går:

”Före diskussionen om anslagens storlek ligger diskussion om uppgifter. Och den baseras på beskrivningen av omvärlden. Nu gör vi en fördjupad analys av det säkerhetspolitiska läget i omvärlden. Som grund för det ligger en inriktningsproposition som handlar om uppgifter. Nästa steg blir dimensionering av försvaret.”

Vad säger hans överrock Anders Borg om det? Fast förhoppningsvis kommer det här att innebära att Borgs försvarsregemente nu är över. Frågan är om hans lydiga nickedocka kan sitta kvar på försvarsdepartementet? Kanske det är dags för Odenberg att göra comeback? Men av prestigeskäl kommer Reinfeldt knappast att göra sig av med Tolgfors. Men vid en eventuell framtida regeringsombildning kan han kanske ge Tolgfors en annan statsrådspost. Något större förtroende som försvarsminister har han knappast kvar.

Det återstår att se vad det hela innebär i praktiken. Men det vore otillständigt om det inte skulle innebära en ordentlig omläggning av försvars- och säkerhetspolitiken. Det är svårt att se hur de skulle få igenom några mer nedskärningar. Vad som istället behövs är rejält höjda försvarsanslag och en faktiskt upprustning av det svenska försvaret.

Ingen nyhet om FRA, Svenskan!

Jaha, nu gör Svenska Dagbladets Mikael Holmström en stor nyhet av samma sak som jag skrev i NWT för över två veckor sedan – att FRA-lagens syfte är att avlyssna rysk tele- och datatrafik (se även denna bloggpost) och som jag hittat i Computer Sweden . Bortsett från kommentarer från försvarsministern och Telia Sonera så innehåller Holmströms artikel inget substantiellt annorlunda. 80 procent av den ryska trafiken går via Sverige, vi skall avlyssna den och använda den i byteshandel med andra underrättelsetjänster. Och det kan inte politikerna av förklarliga skäl säga högt.

Så SvD ”avslöjar” inga ”nya fakta” alls. Det är bara den stora rikstidningens arrogans som talar. Så jag hade tydligen fel när jag skrev i en tidigare bloggpost:

”Dessvärre har jag inga större hopp om att denna vinkel kommer att uppmärksammas mera, även om jag nu har skrivit om den i en av Sveriges största landsortstidningar.”

För svensk riksmedia räknas tydligen inte det. Där blir det ingen nyhet förrän de bevärdigat att göra något av det själva. Till saken hör att jag nämnt den till ledarskribentskollegan Per Gudmundson, som skrivit insiktfullt om det på sin blogg, bland annat här och här. Så till och med Carl Bildt har säkerligen redan läst min artikel.

Typiskt att man har semester nu!

FRA-lagens dolda orsaker

Jag har länge känt att det är något som inte stämmer när det gäller motiveringarna för den så kallade FRA-lagen. Det har saknats något. Det finns något som av olika anledningar är outtalat eftersom de argument som getts inte varit särskilt övertygande. Så råkade jag läsa en liten artikel i Computer Sweden och saker och ting klarnade. Om det skriver jag också i en krönika i NWT:

”En övervägande del av den ryska Internettrafiken går via Sverige. Ett kraftigt nätverk omkring Östersjön förbinder västra Ryssland (inklusive Moskva) med Västeuropa och vidare över Atlanten. Telia Sonera International Carrier står för några av de största förbindelserna. De har en anslutning via Helsingfors och en via en kabel som lagts över Östersjön. Det har gjort att så mycket som 80 procent av den ryska trafiken går genom Sverige. Och det är den man vill åt.”

Där har vi det. Den dolda anledningen som alliansregeringen (och för den delen också socialdemokraterna) inte kan säga öppet. Då skulle man erkänna att Ryssland faktiskt är ett hot, och det säger ju försvarsberedningar och -politiker att grannen i öster inte är. Samt…

”Då som nu idkar vi byteshandel med våra allierade, eftersom inte allt vi snappar upp är av nytta för oss, men vi kan byta till oss för oss annan viktig information. Samma gäller med den här nya avlyssningen. Eventuella terrorhot eller hot mot svensk trupp kommer vi inte att snappa upp, men vi kan byta till oss sådan information från utländska underrättelsetjänster. Men det vill regeringen heller inte säga högt.”

Det är synd att det talats så lite om den här dimensionen i media. Det hade klarlagt mycket. Dessvärre har jag inga större hopp om att denna vinkel kommer att uppmärksammas mera, även om jag nu har skrivit om den i en av Sveriges största landsortstidningar.

Nu har jag för den skull inte blivit någon anhängare av FRA-lagen. Men jag tycker det är helt OK att spionera på främmande makt. Det är metoderna – av typen ”skjuta mygg med kanoner” och att behandla alla som brottslingar – som jag vänder mig emot.

”Förespråkarna av FRA-lagen har ibland hävdat att kritikerna inte vill ha någon signalspaning alls. Det är fel. Mot den här bakgrunden kan jag säga att signalspaning också i kabel kan vara motiverat. Att lyssna på ett upprustande och allt aggressivare Ryssland och byta information är angeläget. Men det borde inte vara omöjligt att göra det med metoder som inte inbegriper att man massavlyssnar i stort sett alla svenskars data- och teletrafik. Selektiv avlyssning kan vara bra, men inte generell.”

Nej till FRA-lagen

Det återstår i skrivande stund att se om den hårt kritiserade så kallade FRA-lagen går igenom. Det krävs att fyra riksdagsledamöter från alliansen röstar mot och flera har våndats under partipiskan. Karl Sigfrid (m) har sagt att han kommer att rösta nej. Birgitta Ohlsson (fp) gör det troligen också, men man vet aldrig. Centerns Fredrick Federley och Annie Johansson hade inga muntra uppsyner i dagens riksdagsdebatt.

Det hela sätter fingret på varför vi har riksdagsmän. Med vårt parlamentariska system så har de liten självständighet. Deras uppgift är att vara röstboskap åt sina partier. Men samtidigt så har vi personval. I princip är alla av de som uttryckt tvekan om FRA-lagen också personvalda. Deras lojalitet skall inte bara vara mot partierna utan mot sina väljare som kryssat in dem. De borgerliga vill också utöka personvalsinslagen, men här krockar idealen med makten.

Detsamma kan man säga om tanken på en författningsdomstol, som också omhuldas starkt av de borgerliga partierna. Jag har svårt att tänka mig att en sådan skulle godkänna en lag som i allt väsentligt bryter mot regeringsformen 2 kapitlet §6:

”Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.”

Motståndet har varit stort – utanför de etablerade partierna. Även om sossarna nu kommer att rösta nej så är de hycklare. Det var ju de som kom med det ursprungliga förslaget och de håller egentligen med i sak, men vill ha en ny utredning.

I dagens NWT skriver jag bland annat:

”Det är faktiskt obegripligt och skandalöst att det är en borgerlig regering som går i spetsen för att driva igenom ett sällan skådat ingrepp i den personliga integriteten. Hur har de kunnat halka så snett? Har de redan blivit så bekväma vid makten att de utgår ifrån att det bara kan komma gott från staten och då inte förmår att se de stora farorna?”

Varför gör de på detta viset? En sund skepsis mot alltför genomgripande statlig makt borde vara ingrodd i varje borgerligt sinne – särskilt i ett land som Sverige. Det måste ligga något outtalat bakom det hela, något man inte kan, vill eller vågar säga öppet.

”Det har också varit märkligt tyst från förespråkarnas sida i debatten. Det är som de vet att de inte har några övertygande argument att komma med. Vad man kan läsa in mellan raderna är att det sannolikt finns oerhört starka påtryckningar på Sverige från utländska underrättelsetjänster. Utan avlyssning så blir det inte mycket av informationsutbyte. Men det kan man nu inte säga högt. Det skulle snarare förvärra argumentationsläget. Att allas vår kommunikation skulle kunna lämnas över till amerikanska NSA eller brittiska GCHQ är ingen betryggande tanke.”

Visst är det oerhört viktigt att bekämpa terrorister och andra hot, men att skjuta mygg med kanoner är inte effektivt. Det är samma sorts ”lathet” som vi ser på flygplatser, där man av rädsla för att anklagas för ”rasprofilering” (racial profiling) ägnar minst lika mycket energi att visitera gamla moster Agda och lillflickan Fia som Mohammad från Afghanistan. Bättre då att samla upp alla i det vidsträckta nätet, och få en orwellsk övervakningsstat på köpet.

Systemet är inte heller vidare effektivt. Som Peter Englund skrev i DN:

”Den bombkokare som använder e-post i sin verksamhet måste sannerligen haft IG på terroristskolan i Tora Bora. Det är som vi alla vet ungefär lika säkert för snokande ögon som hälsningar på ett vykort från Mallis. Faran är att det blir som att tömma en hel sjö för att fiska kräftor, men bara för att upptäcka att där enbart fanns gös.”

Eller Magnus Norell, terrorismforskare på Försvarets forskningsinstitut, som säger att man inte kommer att fånga några terrorister med det här.

Jag håller tummarna för att fyra alliansledamöter har kurage nog att rösta med sin övertygelse, och inte vika sig för partipiskan. I morgon vid nio-tiden röstar riksdagen.

Oförsvarligt

Jaha, så fortsätter då den beklämmande försvarscirkusen. Jag vet inte om man skall skratta eller gråta. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att en moderatledd borgerlig regering skulle bli de som satte sista spiken i försvarets kista, och som därmed med råge överträffar det som skedde 1925. Det känns som att leva i the Bizarro World när man hör v-ledaren Lars Ohly på TV, och han är den som verkar mest sansad i frågan.

Jag har skrivit om det i både dagens och gårdagens NWT.

”Är det ens någon mening att ha kvar försvaret? Överbefälhavaren, general Håkan Syrén, erkände själv i går efter det att han lämnat över sitt förslag om fortsatta nedskärningar till försvarsminister Sten Tolgfors (m), att han var tveksam om Sverige skulle kunna försvaras.”

Vi kommer ju knappast att få någonting kvar – i praktiken bara förband motsvarande en brigad! Sanslöst! Jag tror inte riktigt det har nått ut till svenska folket hur lite som finns kvar av vår ”försvarsmakt”. Vi kan inte skydda vårt territorium, det som borde vara den främsta uppgiften för en statsmakt med våldsmonopol. Allt annat är faktiskt sekundärt.

”Således kommer försvaret att få halvera sina insatsbataljoner till åtta-nio stycken (cirka 8 000 man). Det motsvarar lite drygt en brigad. Fast några brigadövningar görs ju inte längre – däremot har vi en massa brigadgeneraler. 1972 hade armén så mycket som 31 brigader. Det är en exempellös avrustning som skett. Futtiga åtta bataljoner gör varken från eller till. Jämför med vårt grannland Finland som fortfarande kan mönstra över 300 000 man.”

Det duger inte heller som bas för våra internationella insatser. Nu verkar det som politikerna ser det som en antingen-eller-uppgift, men de hör ihop. Ett effektivt insatsförsvar – som faktiskt borde gälla insatser både när och fjärran – hör intimt ihop.

”Om regeringen inbillar sig att man med så litet underlag kan bemanna våra internationella insatser, som dessutom skall öka, så bedrar man sig. Ett så ynkligt litet försvar förmår inte att ha en tillräckligt stor kritisk massa för att öva och motivera personalen, säger en anonym högt uppsatt officer till Svenska Dagbladet. Så vi kommer att få ett försvar som enligt ÖB inte kommer att kunna försvara landet och som i praktiken inte kommer att kunna försörja våra internationella insatser. Vad skall vi då med ett försvar till om det inte klarar av sina två huvuduppgifter?”

Bisarrt är också att följa krypskyttet mellan ÖB och finansdepartementet (via sin handgångne man Sten ”Tomhylsan” Tolgfors). Det var därför man bussade Ekonomistyrningsverket på försvarsmakten. Regeringen har förvandlat försvarspolitiken till en fråga om kronor och ören och inte om vilka uppgifter försvaret faktiskt skall ha.

”Visst kan försvaret ha en ett och annat att lära om ekonomihantering. Men vad varken ESV eller försvarsministern vill erkänna är att mycket av bristerna i försvaret beror på att man under lång tid fått sig tilldelade fler uppgifter än det funnits pengar för. Politikerna har helt enkelt inte velat ta ansvar för sina egna beslut. Det löser man inte genom att låta piskan vina över Högkvarteret.”

ÖB underkänner också – med all rätt – den säkerhetspolitiska ”analys” som den parlamentariska försvarsberedningen gjorde i december. Han ser klarare än politikerna vilka hotbilder som gäller, och för det får han bassning av politikerna. Som jag skriver ”försvarsberedningens betänkande var en världsfrånvänd politiskt korrekt soppa där ”klimathotet” målades ut som det största hotet.” Är det någon seriös analytiker som tar beredningens dravel på allvar? Chefen för Utrikespolitiska Institutet Thomas Ries gör det inte:

”De har inte tänkt alls. Den bedömning de gjorde i december var helt undermålig och saknade helt en strategisk analys av Sveriges säkerhetspolitiska miljö.”

”Absolut, ÖB har helt rätt. Och det hänger ihop med två grundläggande faktorer. Det ena är Ryssland, som blivit starkare och allt mer militaristiskt. Det andra rör Arktis, där alla nu bedriver en kapplöpning om områdets tillgångar. Det kan leda till en säkerhetspolitisk miljö som kan beröra Sverige.”

Hur länge kan den här föreställningen fortsätta? General Syrén måste ha masochistiska tendenser för att låta sig förnedras på det här sättet. Lojaliteten mot de försvarsanställda är förvisso berömvärd men smärtgränsen borde vara passerad nu. Klyftan är så djup att det är svårt att se hur den skall kunna överbryggas. Och skulle ÖB sättas under civil förmyndare, som ESV föreslår, så borde han då, om inte förr, ta konsekvenserna och avgå. Låt de världsfrånvända politikerna ta ansvar för den fortsatta avrustningen.

Inte undra på att svenska folkets förtroende för försvarsmakten är lågt. 71 procent anser att beredskapen är ganska dålig eller mycket dålig.

Försvarshaveri med Tchadstyrkan

Än en gång blir det pinsamt tydligt att den svenska regeringen saknar en seriös försvarspolitik. Förra året gick finansminister Anders Borg ut och sade att det kunde sparas än mer på det redan kroniskt underfinansierade svenska försvaret. I samma veva lovade utrikesminister Carl Bildt att vi skulle skicka svensk trupp till Tchad för att bistå vid hjälpen till flyktingar från Darfur i grannlandet Sudan. Redan då höjdes på många ögonbryn eftersom det saknas en hel del pengar.

Och nu framgår alltså att den svenska Tchadstyrkan bara kommer att vara i Tchad i elva veckor, varav bara fyra-sex veckor som fullt operationella. Sedan får de åka hem. Den frispråkige pensionerade översten Bo Pellnäs skrev i SvD att Sverige gör sig till åtlöje. Försvarsminister Sten ”Tomhylsan” Tolgfors svarar med diverse klena ursäkter. Jag kommenterar det i dagens NWT:

”Tolgfors skyller ifrån sig på EU, och visst finns det all anledning att kritisera många EU-länder som inte varit villiga att ställa upp och som därmed försenat insatsen. Men det ursäktar väl inte Sveriges halvhjärtade engagemang! Sedan skyller han på vädret, att den regnperiod som kommer till sommaren försvårar en förlängd insats eftersom pansarfordonen då inte kan köra. Vill man vara elak skulle man väl kunna säga att ett amfibieförband nog borde kunna klara av lite regn.
Men försvarsministerns huvudinvändning är att det saknas pengar. Det skulle kosta 300 miljoner kronor extra med en förlängning och det är pengar som han inte har.”

Det är ju direkt pinsamt och visar bara på hur ihålig den svenska försvarspolitiken är. Och detta skall vara en borgerlig regering! Man skäms ju!

Nog borde man kunna skaka fram de där 300 miljonerna. Kraven på en förlängning av styrkan kommer nu också tvärs över blockgränserna. Om pengarna sedan tas från biståndet eller inte spelar ingen roll. Finns bara viljan så finns medlen. Men det verkar klent med viljan. Reinfeldt backar upp Tolgfors.

Jag avslutar dagens NWT-ledare med:

”Så här går det när vi har en anorektisk försvarspolitik. Budgeten räcker inte på långa vägar till för de uppgifter som politikerna lägger på försvaret. Därför blir det kroniska underskott och en underfinansiering av verksamheten. Och de insatser man säger sig kunna klara av kommer man inte alls att kunna klara av. Ständiga panikutryckningar, eller som i det här fallet, paniktillbakadraganden, för att det fattas medel i kassan. Vi gör oss till internationellt åtlöje och i förlängningen kommer omvärlden – FN, EU, Nato – att få svårt att lita på svenska utfästelser om väpnad trupp. Det är ovärdigt Sverige som nation. Det drabbar också alla de som vi inte får en möjlighet att hjälpa.”

Urholkad militär förmåga

Sveriges militära förmåga håller på att bli rena skämtet. Någon svensk försvarsförmåga att tala om finns knappast längre. Vi har sedan länge givit upp ambitionerna att effektivt värna det egna territoriet. Nu är det mesta inriktat på internationella uppgifter – vi har gått från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar som det heter. Inget fel med internationella insatser, men nog borde vi också mäkta med någon form av territorialförsvar!

Nu visar det sig, föga förvånande, att det inte blir mycket bevänt med insatsförmågan heller, trots alla stolta ord. Sedan årsskiftet är i teorin Nordic Battle Group insatsberedd, men den saknar ännu vitala delar, som transport- och sjukvårdskapacitet. Det är bara att hoppas att den slipper åka ut någonstans så att vi slipper nesan av att inför omvärlden visa upp vår oförmåga. Dess kastrerade heraldiska lejon är mer sann än tillskyndarna nog tänkt sig.

I helgen avslöjade Svenska Dagbladets säkerhetspolitiske reporter Mikael Holmström att försvaret saknar bortåt 1,5 miljarder kronor för innevarande år. Det hela utmynnade i ett bisarrt gräl mellan ÖB Håkan Syrén och försvarsminister Sten ”Tomhylsan” Tolgfors på den pågående Folk och Försvarskonferensen i Sälen. Uppenbarligen har kommunikationen brustit mellan högkvarteret och försvarsdepartementet, men nog borde man kunna vanlig addition på Gustav Adolfs torg? Högkvarteret har ju under 2007 kommit med flera rapporter om vartåt det var på väg. Men man var tydligen för upptagna med att handskas med ”the fallout” efter Mikael Odenbergs avgång och att lyssna på avrustarna på finansen för att ta till sig försvarsledningens siffror.

Så i dag kom beskedet om vad man i år måste dra ned på i ren panik. Värnplikten kortas med en månad. Detta eftersom man inte anser sig ha råd med att slutöva i större förband, vilket gör att årets kull i praktiken kommer att vara oanvändbara för större insatser där man måste samverka med andra i större enheter. I förlängningen så kan man fråga sig om hur effektiva och önskvärda svenska förband kommer att vara internationellt. Vi har ju så få egna större förband och om man drar ned på eller helt struntar i sådana samövningar blir det inte mycket bevänt med våra plutoner och kompanier. Vi har väl fler brigadgeneraler än vi har brigader!

Flygtimmarna för flygvapnets piloter halveras från 14 000 timmar till 7 500. Blir detta vanligt på sikt hotas den operativa förmågan då man inte kan upprätthålla kompetens och säkerhet. Flottans fåtal fartyg kommer att mest få segla kortare distanser under dagtid. Flera övningar ställs in eller bantas. Den internationella övningen Viking kommer att få äga rum utan svenska vikingar!

Med dessa panikåtgärder så hoppas man ändå kunna uppfylla årets internationella åtaganden. Men hur blir det framöver? ÖB sade i Sälen att om man inte får mer resurser från och med 2009 så måste man dra ned på ambitionsnivåerna. Men kommer politikerna att våga detta? De talar ju sig varma för vår insatsförmåga och är inte sena att i tid och otid lova svenska förband hit och dit. I sammanhanget är det nog tur att regimen i Sudan stoppade ett svenskt deltagande i FN-insatsen i Darfur.

Visst kan man, som jag skrev i NWT:s ledare, sätta frågetecken inför försvarsmaktens (o)förmåga att handskas med ekonomin. Men grundproblemet är ett annat:

”Men det är ohederligt att göra som politikerna – av alla kulörer – nu gör och i ilska skylla allt på försvaret. Sanningen är den att politikerna har sig själva att skylla. De har gång efter annan krävt stora besparingar på försvaret, bland annat med förbandsdöd som följd, samtidigt som man lagt på uppgifter på försvaret vars kostnader inte är täckta.”

ÖB menar helt riktigt att det inte går att spara mer på försvaret framöver. I år kan man kortsiktigt lösa problemen med de nämnda åtgärderna, men görs ingenting så kommer man för de kommande åren att få ökande miljardunderskott. Så politikerna får bestämma sig, antingen mer pengar eller också får de bita i det sura äpplet och skala ned ambitionerna till mer realistiska nivåer. Med tanke på att förra årets debatt mest handlade om att spara ännu mer på försvaret så kommer det knappast att bli mer pengar. Inte heller lär politikerna ta sitt ansvar och omdefiniera försvarets uppgifter. Och då kommer vi ännu fler gånger att få upprepade kriser och panikåtgärder… samtidigt som vår miltära förmåga urholkas allt mer!

Genusvansinne kastrerar lejon

Någon jäkla måtta får det väl ändå vara på vad genustramsandet får för konsekvenser. Fullkomligt okunniga om heraldiska traditioner så har försvaret efter klagomål kastrerat det lejon som är symbol för Nordic Battle Group.

Före och efter:

Som heraldikern Vladimir A Sagerlund, som ritat NBG:s vapen, säger:

”Ett heraldiskt lejon är en kraftfull och ståtlig symbol med genitalierna i behåll och jag kan inte stå för en beskuren bild… Försvaret är okunnigt om heraldik. Vapensköldar med lejon utan genitalier gavs förr till dem som förrått Kronan.”

Vilket budskap ger det om NBG?

Att ett impotent eunucklejon skall symbolisera Sveriges internationella insats säger kanske en hel del om vår förmåga härvidlag. Stridsstyrkan kommer ju inte att vara fullt insatsberedd och utrustad i tid till årsskiftet.

För soldaterna är det kanske tur att det på fältuniformen bara bärs en svart siluettversion av förbandstecknet. Där syns inte att lejonet blivit stympat. Se nedan:

Sent skall syndaren vakna

Nu inser försvarsminister Sten Tolgfors, ibland kallad ”Tomhylsan”, det som hans avgångne företrädare Mikael Odenberg redan gjort – nämligen att det inte går att spara särskilt mycket på försvaret.

Först sade Anders Borg i Almedalen att det kunde bli närmare 5 miljarder. Dessa siffror justerades ned med ett par miljarder men Odenberg avgick ändå eftersom också dessa var ogrundade och orealistiska. Och nu inser Tolgfors att det inte finns realistiskt utrymme för några besparingar under mandatperioden. Sent skall syndaren vakna, kan man ju tycka!

Visserligen är det bra att Tolgfors kommit till insikt, men det är inte utan att man instämmer med Mikael Odenberg när han kallar hela historien för ”ömklig”. Det visar bara på hur valhänt och oengagerat försvarspolitiken behandlas från regeringen. Man är på sätt och vis tillbaka till ruta ett, men Odenberg verkar begripligt nog ändå glad över att slippa eländet.

Risken finns förstås att Tolgfors blir överkörd av Anders Borg. Men regeringen kan knappast ha råd med ännu en svekdebatt om detta, och än en gång visa upp en finansminister som styr och ställer över ett område han inte behärskar. Fast säker kan man ju aldrig vara. Den här regeringen verkar ha gjort det till sitt modus operandi att göra bort sig.

Tunn ärtsoppa

Den parlamentariska försvarsberedningens så kallade ”analys” om de säkerhetspolitiska hoten mot Sverige är en särledes tunn soppa. Och nu är det klimatförändringarna som är det största hoten! Sancta simplicitas, nu får väl det politiska etablissemanget ta och ge sig! Det här börjar ju bli rent löjligt. Snart sagt allting skall tydligen nu sättas på klimatalarmismens konto. I dagens NWT skriver jag i ledaren:

”Det blir oseriöst när andra reella säkerhetspolitiska hot och problem förtigs eller sätts långt ned på listan för att än en gång ta fram Dagens Stora Fråga som den avgörande. Maken till politisk korrekthet har sällan skådats. Man kunde skratta åt det om det inte vore för att säkerhetspolitiken är så viktig och allvarlig.”

Var hittar vi de skarpa säkerhetspolitiska analyserna? Om Östersjön, om ett allt mer auktoritärt Rysslands växande maktambitioner, gasledningen, terrorismen och så vidare. Jo, de finns där men verkar inte ha satt några större avtryck på ledamöterna. De verkar alla, från höger till vänster leva i någon sorts drömvärld. De verkar till och med anse att den ryska gasledningen är en fördel. De borde lyssna på den förre försvarsministern Mikael Odenberg, som tycker det politiska etablissemanget är fega:

”Gasledningen innebär en framflyttning av ryska positioner, en ökad rysk marin närvaro och den kommer att betraktas som ett vitalt ryskt säkerhetsintresse.”

Så sant som det var sagt. Men så kände han ju sig tvungen att avgå också.

Det är nu vi måste reagera på den vad som händer i vårt närområde, inte i morgon när det är för sent. Som jag fortsätter i ledaren:

”Men det tycks finnas någon mental blockering. Att erkänna att utvecklingen i vårt östra grannland är negativ och problematisk är att underkänna hela den förda avrustningspolitiken. Framöver så kan man också tänka sig att varje svenskt försök till en återtagen försvarsförmåga i Ryssland skulle utmålas som ett hot. Det är det som är priset för vår militära svaghet ? Inte att det skulle finnas något invasionshot, utan att vi helt enkelt inte klarar av att hävda oss och våra intressen i vårt närområde. Det ser vi redan i hur undanglidande och uppgivet vi i praktiken accepterat att den ryska gasledningen byggs.”

Förvånansvärt nog så är även kollegerna på Dagens Nyheters ledarredaktion tämligen klarsynta i den här frågan. I dagens huvudledare skriver DN:

”Vad som inte står där är bland annat en analys av maktsträvan som drivkraften i internationella konflikter, inte heller ges någon analys av vår närmaste omgivning utifrån just en sådan maktsträvan. Det finns ett starkt drag av välmenande världsförbättring hos våra parlamentariker. Och en lika stor ovilja till mer ingående och mer obehagliga undersökningar.”

Det är just den sortens realpolitiska överväganden man duckar man för, vilket gör försvarsberedningens betänkande tämligen värdelöst. Man talar vackert om internationella insatser (som förvisso är nog så viktiga och nödvändiga), men inte om de egentliga bakomliggande motivationerna. Vem vet, det skulle inte förvåna mig ett dugg om försvarsberedningens politiker inte ens är medvetna om dem. DN avslutar:

”Mer krasst uttryckt handlar det om att Sverige genom att bidra till operationer i fjärran länder tillsammans i Nato/EU-regi betalar en försäkringspremie för ett skydd från stormakterna, främst USA, som vi tror oss kunna behöva. Som bonus får vi en hygglig ställning i världssamfundet och en möjlighet att upprätthålla vår vapenindustri.
Det här är antagligen det enda säkerhetspolitiskt möjliga valet för Sverige i dag, men det skulle behöva stödjas av en helt annan analys. En som talade klarspråk och utgick från vårt nationella intresse, inte bara från vår lust att tala vackrast om hur man räddar världen.”

Egentligen är det inte förvånande. Officiell svensk försvars- och säkerhetspolitik har alltid byggt på idealistiskt önsketänkande. Under det kalla krigets första decennier hade vi i alla fall ett starkt försvar och en hemlig ”allians” med Nato och amerikanerna, under vilkas kärnvapenparaply vi tryggt befann oss. Men idag?

Stoppa gasledningen!

I dagens NWT-ledare skriver jag om den ryska gasledningen i Östersjön med anledning av att Mona Sahlin och hennes rödgröna vapendragare nu säger sig vilja stoppa ledningen. Det är allt en märklig hantering vi ser i frågan, och det verkar finnas en ovilja från alla att ta den på allvar och se den för vad den egentligen är. Sahlin & Co. pratar mest om miljöaspekterna men kärnan är säkerhetspolitisk. Därför känns det så naivt när det börjar talas om en sträckning över land.

”Genom att dra ledningen i Östersjön så gör man sig oberoende av grannländer som med skepsis ser på Rysslands maktambitioner och kan ostört pumpa in naturgas till den tyska marknaden på de svindlande nivåerna av 55 miljarder kubikmeter årligen. Man kan vid behov strypa energitillförseln till balter och polacker utan att riskera större intäktsförluster.”

Det är precis det som frågan gäller. När ryssarna ströp gaskranarna till Ukraina för att utöva påtryckningar så drabbades de själva eftersom ledningarna till Ukraina går vidare till de europeiska marknaderna. Det vill Moskva så klart undvika. Men varför skall vi underlätta deras maktanspråk? Det är illa nog att Tyskland gått med på hela affären, men sedan så luktar ju förhållandet mellan Putin och den förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröder (numera ordförande för Nordstream) illa. Tyskland är också präglat av någon sorts kränkraftsaversion – en produkt av att De Gröna suttit länge i regeringsställning.

Jag skriver vidare:

”En rysk-tysk gasledning i Östersjön skulle också ofrånkomligt innebära en ökad rysk militär närvaro i vårt närområde. Såväl president Vladimir Putin som hans marinchef har deklarerat att gasledningen utgör ett ryskt nationellt säkerhetsintresse. Vill vi verkligen ha ryska marinfartyg och flyg regelbundet sniffande så nära vårt territorialvatten?”

Nej, det vill vi verkligen inte! Särskilt inte sedan vi håller på att avlöva den svenska flottan. Vi har ju knappt några fartyg att patrullera med längre, och det verkar inte som vi kommer att bygga några nya heller. För att bevaka Östersjön effektivt krävs det mer än de smygkorvetter vi nu har. Det krävs fartyg av typ fregatter.

Den nuvarande svenska regeringen verkar heller inte riktigt se faran med gasledningen och ta itu med problemet. Men det finns kritiker också inom borgerligheten. Agerandet från Gotland är också skandalöst. Kommunens tekniska nämnd har på eget bevåg fattat beslut om att tillåta ryska investeringar i hamnen i Slite för underhåll av gasledningen. Och inte nog med det, ryssarna betalar också kultur- och forskningsprojekt i vad som verkar vara ett illa dolt försök att köpa opinionen. Kollegan och riksdagsmannen Rolf K Nilsson skräder inte orden:

”Visst har ordet muta förekommit i diskussionen, men ger man en muta förväntar man sig en gentjänst. Så dumma att de inte varit, men det är helt uppenbart att pengarna betalas ut för att påverka politiker och allmänhet.”

Tyvärr så verkar det som om gasledningen är oundviklig. Om inte annat för att regeringen inte riktigt vill agera kraftfullt i frågan. De verkar inte inse allvaret och man kan fråga sig vad det beror på.

Kan det vara så enkelt att det är Carl Bildt som spökar? Han verkar ju tro att marknadsekonomi och handel löser allt i alla lägen och bara Ryssland får handla med ”oss” och exportera så är allt frid och fröjd. Så hade det kanske varit om Ryssland hade varit en normal västeuropeisk stat. Men det är den inte. Det synsätt som verkar prägla Bildt är blint för att länder som Ryssland kan och vill utnyttja sina tillgångar (i det här fallet naturgas) till sin strategiska fördel. Politik och ekonomi hör ihop.

Tomma hylsor till insatsstyrkan

Är det någon som blir särskilt förvånad när det nu framgår att EU:s nordiska stridsstyrka (Nordic Battle Group, NBG) inte kommer att vara ordentligt utrustad i tid till den 1 januari 2008, då den skall vara snabbinsatsstyrka i ett halvår framåt. Om det skriver generallöjtnant Jan Salestrand, chef för produktionsledningen på Högkvarteret, i en Brännpunktsartikel på Svenska Dagbladet.

Tillgången på transportflygplan har länge varit ett problem, liksom specialinredda sjukvårdshelikoptrar. De hastigt beslutade insatserna i Darfur och Tchad om totalt 370 man kommer att dränera försvarsmakten på ytterligare utrustning.

Många års avrustningspolitik är boven i dramat och det har inte underlättats av det försvarspolitiska lättsinne som också den nya regeringen, med försvars- och finansminister Anders Borg i spetsen, har visat. Stolta ord om vikten av internationella insatser har inte följts upp med erforderliga satsningar. Nu kommer svenska soldater att riksera att sändas till områden utan ordentlig utrustning och tillräckligt skydd. Och skulle de bli skadade medan de fullgör sina uppgifter så kommer de inte att ha tillgång till bra sjukvårdshelikoptrar.

Så lättsinnigt får man inte behandla våra soldater och vår försvarsmakt. Det är ovärdigt.

Kloka ord från Alf Svensson

Förre kd-ledaren Alf Svensson skriver klokt på dagens DN Debatt om regeringens förvirrade försvarspolitik. Han skriver något bland annat om något som borde vara självklart, men som inte är det hos ett förfärande stort antal av våra försvarspolitiker:

”Statskonst är kanske allra viktigast i frågor som rör just försvaret. Som jag framför i en motion till riksdagen är försvaret en av de viktigaste av statens uppgifter. Ytterst handlar det förstås om att kunna skydda medborgarna och bevara demokratin och våra fri- och rättigheter. För att kunna behärska såväl landområden som luftrum och havsområden krävs det resurser och långsiktig planering. Ingen politiker ej heller något annan kan i dag deklarera hur den säkerhetspolitiska situationen ter sig om exempelvis 20 år.

I ljuset av detta är det svårt att beskriva regeringens handläggning av försvarsbudgeten i termer av statskonst så här långt.”

Precis! Det är knappast statskonst som präglat turerna kring försvarsfrågan. Det har varit Anders Borgs räknekonst på finansdepartementet. Se bara på hur bristfällig beväpningen blir på våra nya korvetter (se tidigare bloggpost).

Alf Svensson fortsätter:

”Både nutid och framtid aktualiserar, enligt min uppfattning, behovet av en uppdaterad säkerhetspolitisk analys.

Omständigheter varierar över tid. Det som i dag verkar fridfullt kan snabbt förändras. Den redan skärpta tonen från Ryssland, och den planerade gasledningen på Östersjöns botten, borde få varje statsman och statskvinna att noga överväga de säkerhetspolitiska konsekvenserna.”

Det är just det som saknats länge och många borgerliga väljare hade nog förhoppningen att det skulle bli mer av den varan efter en alliansseger. Dessvärre har dessa förhoppningar kommit på skam. Än är det inte för sent att vända skutan, men det skulle kräva att regeringen släpper en hel del av den prestige som det uppenbarligen gått i frågan. Det är ju svårt att erkänna att man har haft fel. Tyvärr är jag rätt pessimistisk om att de skall ta till sig Alf Svenssons råd:

”Det kan finnas anledning att påminna sig om de uttrycken och rikta dessa till de ansvariga i regeringen när det gäller försvarsbudgeten och försvarsmaterielen: Halt! Eller kanske rent av: Helt om!”

Sitting ducks!

Ett av världens allra mest avancerade krigsfartyg, de svensktillverkade smygkorvetterna av Visby-klass, kommer att bli värdelösa ”sitting ducks” sedan regeringen stoppat inköpet av nödvändiga luftvärnsrobotar, skriver Svenska Dagbladets kunnige säkerhetspolitiske reporter Mikael Holmström. Det var Anders Borgs finansdepartement som lade sig i denna fråga för att se till att försvaret klarar av sparmålen. Utan luftvärnsrobotar går det inte att använda korvetterna, de blir en dödsfälla, enligt en anonym militär expert. Professorn i militärteknik vid Försvarshögskolan Stefan Axberg fyller i:

”Sverige är det enda nordiska land som inte köpt luftvärnsrobotar för sina nya stridsfartyg. Axberg anser att det mest akuta problemet uppstår vid fredsinsatser. Visby utan robotar blir handikappat och ”en belastning” för en internationell styrka.

–De kan inte skydda fartyg i en konvoj, flyktingbåtar eller hålla sjövägar öppna. På Visbykorvetterna kan de endast titta på när det objekt de ska skydda sänks, säger Stefan Axberg.”

Det är ju helt bisarrt. Än en gång har regeringen visat att den helt har abdikerat från sin försvarspolitiska trovärdighet. Den avgångne försvarsministern Mikael Odenberg säger till SvD:

”Finansen blockerade ett regeringsbeslut och ifrågasatte om robotarna behövdes. De lade sig i operativa och förvarspolitiska bedömningar som de inte har tillstymmelse till kompetens i. Det var vansinnigt – varför tror du jag avgick?”

Namnet ”Tomhylsan” borde nu utsträckas till att omfatta hela regeringen – ”tomhylsorna”.

Uppochnedvänd försvarspolitik

Det är onekligen svårt att hänga med i nutidens försvarspolitiska svängar. I samband med att regeringen med finansminister Anders Borg i spetsen genomför ytterligare stora neddragningar av försvaret så framstod plötsligt socialdemokraterna, som annars i regeringsställning varit de som drivit den tidigare avrustningen, som mer ansvarsfulla. De talade till och med om hur bakvänt det var att först fatta beslut om budgetramarna och sedan vilka säkerhetspolitiska behov vi har – trots att de själva i regeringsställning gjort just det.

Men med sossarnas budgetförslag så visar det sig – föga förvånande egentligen – bara var en fråga om retorik. I själva verket är de än mer oansvariga än regeringen, vilket de senare förstås inte varit sena att påpeka. Försvarsminister Sten Tolgfors (m) skriver på debattplats i NWT bland annat:

”Socialdemokraternas förslag till försvarsbudget är det mest oseriösa budgetförslag som ett stort parti presenterat. Det innebär att försvarsbudgeten ska öka med 350 miljoner under 2008 för att sedan skäras ned med sammanlagt 7,15 miljarder kronor till och med 2010. Detta innebär att socialdemokraterna under kommande mandatperiod sparar mer på försvaret än miljöpartiet.”

I detta har regeringen självklart rätt, fast jag kan inte hålla med om annat som skrivs i artikeln och som är ägnat att försvara regeringens egen politik.

En artikel från TT (som jag tyvärr inte kunnat hitta online) handlar också om hur oeniga sossar och miljöpartisaner är om försvarspolitiken. Det är onekligen uppochnedvända världen när miljöpartiet framstår som mer ansvarsfulla i försvarspolitiken än socialdemokraterna! Försvarspolitikern Annika Nordgren Christensen (mp) anklagar s för populism och bristande seriositet. S motiverar sina besparingsförslag med att Gripen-projektet avslutas och frigör pengar. Nordgren Christensen säger:

”Det finns inga pengar som bara ligger och skramlar. Det utrymmet är intecknat av annat sedan lång tid tillbaka. Att spara så mycket går inte utan att bryta ingångna avtal, vilket medför straffavgifter, vilket i sin tur ger ökade kostnader på kort sikt.”

Ett antal projekt och hela förband skulle tvingas läggas ned med s-förslaget enligt mp. Annika Nordgren Christensen skriver själv om det på sin försvarsblogg. Jag har aldrig gillat mp:s försvarspolitik men jag har ändå uppskattat att de bemödat sig om att lyfta fram en försvarspolitiker som faktiskt kan sitt gebit. En pikat detalj är att hon är gift med brigadgeneralen Fhleming Christensen, som numera arbetar för försvarsindustrin, Saab närmare bestämt.

Till salu

Av alla underligga saker som säljs på eBay…

Är det någon som har 1½ miljon dollar som ligger och skräpar kan du ju alltid investera i en nedlagd amerikansk missilbas!

Odenberg och ”tomhylsan”

Jag kan inte låta bli att skratta när jag hör Mikael Odenberg i Ekots lördagsintervju (som kan avlyssnas här) berätta att hans efterträdare som försvarsminister, Sten Tolgfors, går under namnet ”tomhylsan” i försvarsmakten. Det om något säger hur svårt Tolgfors kommer att ha det på sin nya post.

Det var med stor behållning jag tog del av intervjun med Odenberg. Hans frispråkighet är enormt befriande i det annars så förstockade politiska klimat vi har i Sverige. Som försvarsminister gav han också prov på det, som när han i Rapport kommenterade de insatser svensk trupp gjort mot en afghansk krigsherre/bandit i Boka:

”Det är just för sådana eventualiteter som vi har valt att skicka militära förband och inte samtalsterapeuter till Afghanistan!”

Sedan kan jag vara kritisk till hans tankar på massiv avlyssning av all tele- och datatrafik, men annars saknar jag honom som minister. Kanske han kan komma tillbaka om moderaterna gör bort sig rejält vid valet 2010!

Men åter till intervjun. Han är ju klockren i sina argument mot den bakvända ordning som innebär att man fattar stora beslut om försvaret utan att först ha analyserat försvarsbehoven och det säkerhetspolitiska läget. Att fjärrstyras av Anders Borg och finansdepartementet är heller inget han kände sig trakterad av. Heder åt en politiker som tar konsekvenserna av en omöjlig situation och avgår. Nu sitter istället ”tomhylsan” och skall genomföra beslut om försvaret som fattats någon annanstans.

Odenberg gav också en sorts känga åt de nya moderaterna, som han själv varit med att ta fram. Nu offrar man heliga kor som försvaret och nu också kyrkan och helt riktigt gör han den bedömningen att det nog inte ses som något större problem av strategerna i partiet. Det bara hamrar hem budskapet om att moderaterna är nya och skall förändras till snart sagt vilket pris som helt. Till det kan man också tillägga att man uppenbarligen nu vill kvotera in kvinnor på listor och i befattningar, och införa homoäktenskap. Vad blir egentligen kvar av moderaterna, av ideologin, när man är klar?

Blå-grön försvarsröra väntar

Jag trodde aldrig att den dag skulle komma då jag håller med om mycket av vad en socialdemokrat anser om försvarspolitiken, men jag finner mig nicka instämmande i det mesta som Anders Karlsson (s), ordförande i försvarsutskottet, skriver i en replik till en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet av försvarsminister Sten Torgfors (m) och riksdagsmannen Rolf Gunnarsson.

Den nye försvarsministern Sten Tolgfors rabblar helt upp den nya moderata partilinjen såsom den formulerats av finansminister Anders Borg. Kraftiga besparingar på försvaret skall åstadkommas genom neddragningar på materielsidan. I princip så ger man tummen ned till hela den svenska försvarsindustrin, som prioriteras först i sista hand.

Visst, vi skall inte ha ett försvar anpassat efter vår försvarsindustri, men man verkar helt ha glömt att vi i mångt och mycket har den försvarsindustri vi har eftersom vi har behövt materiel anpassad till svenska förhållanden. Att köpa utomlands är inte alltid något bra alternativ. Då får vi materiel som ändå till en kostnad måste anpassas. Det är heller inte alltid den bästa materielen som bjuds ut till försäljning. Om vår försvarsmateriel har varit dyr har det bland annat berott på den mycket höga kvaliteten. Och nog borde vi kunna unna våra soldater den bästa materielen!

Det är synd att debatten om försvarsmateriel blivit en antingen-eller-debatt. Regeringen verkar nu nästan vilja avveckla vår försvarsindustri. Alternativet är inte heller att vi skall tillverka allt själva. Men vi borde akta oss för att på kort tid göra oss av med det stora kunnande och den kompetens som finns inom svensk försvarsindustri.

Grundfelet med regeringens försvarspolitik är som Karlsson skriver:

”Försvars- och säkerhetspolitiken kan inte reduceras till en budgetpost. Politiken måste bygga på ­säkerhetspolitiska analyser. Sverige måste säkerställa att vi har kompetens för att minska vår sårbarhet och öka tryggheten.”

Sedan är det en annan sak att socialdemokraterna under sin tid vid makten gjorde sig skyldiga till precis samma saker. Det är bra synd att den röd-gröna försvarsröran nu bara har ersatts av en blå-grön!

Plundrat försvar

Samtidigt som regeringen aviserat mångmiljardbesparingar på försvarets materielbudget så råder det skriande materielbrist för våra utlandsstyrkor. Nu visar det sig att den amfibiestyrka som är tänkt att skickas till Tchad efter årsskiftet saknar väsentlig utrustning. Då får man helt sonika börja plundra andra förband så att man får de där ökenuniformerna, kängorna och radioutrustningen man behöver.

Det är främst från EU:s nordiska stridsstyrka (Nordic Battle Group, NBG) man tar utrustning. NBG är annars tänkt att fungera som beredskapsförband första halvåret 2008. Försvaret och regeringen får hålla tummarna för att inget allvarligt händer då som skulle motivera en insats från NBG. Jag har starka tvivel på att NBG kommer att vara fullt funktionell och insatsberedd när det är tänkt. Den här senaste utplundringen bekräftar detta.

Det hela visar på hur lättvindigt regeringen sköter försvarspolitiken. Här avrustar man hej vilt samtidigt som man lovar en massa utlandsförband som man sedan både kommer att ha svårt att utrusta och att rekrytera till.

När det gäller Tchad-styrkan så är den ett amfibieförband som precis som namnet säger arbetar i marin miljö. Transport sker med stridbåt 90. Men Tchad är ett ökenland utan kust, så nu måste styrkan skaffa sig ett 40-tal landfordon, som den också måste utbildas på, vilket också tar tid och kostar pengar.

Det är en ovärdig behandling som regeringen ger försvaret.