Lesjöfors igen

oktober 25, 2007

Debatten om dagisbarnen i Lesjöfors skall få se julspel och pyssla med julänglar, som jag skrivit om tidigare, går vidare. I dag skriver docenten i religionsvetenskap vid Karlstads universitet Ingrid Emanuelson på NWT Debatt om vad läroplanen säger, något som också Bengt Sjöberg gjort i en tidigare debattartikel. Enligt läroplanen skall skolan också ”gestalta och förmedla” den värdegrund som bygger på ”den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism”. Alltså passar julspel och pyssel med julänglar in alldeles utmärkt.

Emanuelson skriver vidare:

”Det betydelsefulla i det här sammanhanget är att de värden som läroplanen talar om som något skolan ”skall gestalta och förmedla” är de värden som denna person, Jesus, gestaltade och förmedlade genom sitt sätt att leva och som det berättas om i Bibelns fyra evangelier. Det är berättelser som gestaltar just människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta, förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse.”

Just så! Genom att få kunskap om och förståelse för de bibliska berättelserna så får man också de värderingar som samhället bygger på så att säga på köpet. Att ta bort dem är inte bara att göra våra barn urarva utan också att ta ifrån dem en grundläggande civilisatorisk uppfostran. Hon avslutar med dessa sanna ord:

”Men den får inte leda till att barnen berövas sitt kulturarv och de centrala berättelser som ingår i den kulturskatt som har frambringat den värdegrund som regering och riksdag genom sin i demokratisk ordning fastslagna läroplansskrivning uppdragit åt skolan att gestalta och förmedla. Hur skulle det se ut om vi skär av rötterna till vårt gemensamma livgivande träd.”

Annonser

Mamma, pappa, barn

oktober 24, 2007

Se där, bara med rubriken i denna bloggpost har jag nog gjort några upprörda. Själva ordsammansättningen är ju diskriminerande enligt vissa högljudda personer i HBT-lobbyn (eller vad man nu skall kalla dem). Bakgrunden är den kritik som riktats mot en affischkampanj i Stockholms tunnelbana från Evangeliska alliansen på temat ”bevara äktenskapet”. Varför inte gå till storms mot själva naturen när de ändå håller på? Det är ju ett biologiskt faktum att det krävs en mamma och en pappa för att alstra barn. Och nu har tydligen hackare gett sig in i leken också.

Nu vill alltså vissa anhängare av homoäktenskap mer eller mindre förbjuda att andra åsikter än de egna får komma till tals. Har de hört talas om yttrandefrihet? Är det med sådana sovjetmetoder de vill vinna debatten? Tänk om vi skulle förbjuda allt som skulle tänkas vara upprörande på människor. Laktosintoleranta som vill förbjuda mjölkreklam, låginkomsttagare mot reklam för lyxvaror, vegetarianer mot köttreklam… Strängt taget kanske jag också som ensamstående ungkarl borde vara upprörd över ”mamma, pappa, barn”?

Men det är trevligt att läsa liberala bloggare som tar avstånd från förbudsivrarna.


Avkristningen, Lesjöfors och värdegrunden

oktober 19, 2007

I dagens NWT handlar på ledarplats om avkristningen och om dagisrektorn in Lesjöfors som vill hindra barnen från att se julspel och pyssla med julänglar:

”Sverige är ett kristet land och vare sig vi vill det eller inte så har förstås kristendomen påverkat oss genom århundraden. Inte minst vår kultur har influerats av detta, våra normer och vårt beteende. Historien och utvecklingen har alltid format oss människor och det måste vi inse.”

Sedan gör jag en liten utvikning om vad det kan innebära om moderaterna skulle frånsäga sig deltagande i kyrkovalen:

”Sedan är det också så att om moderaterna skulle klippa banden med kyrkan så lämnar man fältet öppet för de partier som stannar kvar. Då får vi tvärtemot intentionerna en än mer politiserad kyrka.”

Man kan tycka vad man vill om att det finns en massa politiker i kyrkoråd och -fullmäktige, men så länge de finns där så vore det dumt att låta motståndarna ta över. För att inte tala om att man då också skulle öppna mer för extrema politiska rörelser att ta plats.

Apropå Lesjöfors så får jag också passa på att rekommendera läsning av kristdemokraten Bengt Sjöbergs debattartikel i NWT häromdagen. Han har läst läroplanen och vad Skolverket skrivit om värdegrunden. Där står bland annat:

Förskolan skall lyfta fram de grundläggande värderingar som samhället vilar på vilket skall ske i överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism.”

Värdegrundsdiskussionen i Sverige är ganska märklig. Alla inser hur viktigt det är men det är alltför få som vågar tala om vad den verkligen vilar på – nämligen just våra kristna traditioner och den judeo-kristna etiken. Inte undra på att vissa dagisrektorer hamnar snett!


Kristendomsfobi i Lesjöfors

oktober 11, 2007

Att låta barn i förskolan se julspel i kyrkan eller julpyssla med änglar får tummen ned av rektorn Lena Kåräng i Lesjöfors. Det tycker hon bryter mot läroplanen och påverkar de stackars barnen! Med andra ord, hon tycker att ett traditionellt svenskt julfirande inte är lämpligt för förskolebarnen.

Man borde egentligen inte bli förvånad längre. Attackerna från extrema sekularister har bara ökat på sistone. Vi drar oss alla till minnes det återkommande ifrågasättandet av skolavslutningar i kyrkan. Nu är den annalkande julen i skottgluggen! Var är det som är så farligt med julspel och julänglar?

Det är, eller borde åtminstone vara, skolans skyldighet att för det uppväxande släktet förmedla och förklara våra traditioner och vårt kulturarv, som exempelvis julfirandet. Eller som en av folkskollärarna i Lesjöfors uttrycker det:

”Det handlar ju om att vi måste visa våra barn generationers traditioner. Ska vi lära barnen varför vi firar jul eller ska de tro att det bara är jultomten och julklapparna det handlar om?”

Precis! De berörda lärarna har blivit mycket upprörda över pekpinnarna från rektor Kåräng. Det har också ett par politiker i Filipstads kommun. Mikael Helmersson (fp) tycker det är en nonsensdebatt och påminner om hur det var i Baltikum för inte så länge sedan:

”Människor förbjöds att utöva sin religion. Men här lever vi i en demokrati där skolorna ska värna de demokratiska idealen. Om föräldrar och elever tycker det är rimligt att besöka julspel eller rentav klippa till pappersänglar i dagis är det upp till dem.”

Och Bengt Sjöberg (kd) hävdra helt riktigt att vi måste känna till och bevara våra egna traditioner om vi skall kunna möta människor med annan bakgrund. han ser också ett mönster i organisationen ”Humanisternas” aktiviteter:

”De ligger bakom en kampanj mot kristna traditioner som sveper fram över landet… När Lena Kåräng går ut med sina instruktioner är det inte för att det är en opinion emot kyrkobesök i kommunen. Hon är förmodligen påverkad av den debatt Humanisterna för.

Just så är det tyvärr. Vad som i sammanhanget inte får glömmas bort är att det här extremsekulära förhållningssättet ingalunda är värdeneutralt. Det är i sig en stark värdering – mot religion, religiösa uttryck och för ateism.

Att vilja förvägra barn och ungdomar kunskaper om vårt kulturella arv och den värdegrund som ytterst faktiskt kommer från kristendomen är att göra dem en stor otjänst. Det går helt enkelt inte att bortse ifrån. Vi växer inte upp i ett vakuum.


Äktenskapet

september 29, 2007

Biskoparna Esbjörn Hagberg härifrån Karlstad, Ragnar Persenius i Uppsala och Hans Stiglund i Luleå skrev häromdagen i Svenska Dagbladet att ”gör tydligt att äktenskapet är för man och kvinna”. Helt rätt. Själva definitionen av äktenskap är ett reglerat samliv mellan två individer av olika kön. Att definiera om det vore som om man skulle definiera om ordet ”bord” så att också stolar och pallar innefattas i begreppet.

Biskoparna motiverar det också teologiskt:

”Med starkt teologiskt stöd hävdar vi att det finns ett grundläggande skapelsemönster som gestaltas i äktenskapet mellan man och kvinna. Vår kyrkas vigselordning börjar med att anknyta till Guds skapelse av människan – av mannen och kvinnan – och kopplar äktenskapet till Guds vilja.

Det är inte teologiskt möjligt att enbart definiera äktenskapet funktionellt utan hänsyn till kontrahenternas kön och roll när det gäller skapelsens fort­bestånd. Skapelsen är inte enhetlig. Vårt ställningstagande innebär inte en värdering av kärleken mellan människor. Inte heller av människovärdet som är lika för alla.”

Om detta finns inget att invända. Men de fegar ändå ur när de, liksom många andra, försöker komma runt problemet om juridisk vigselrätt med att be om att kyrkan skall få slippa den. Då behöver man inte ta itu med frågan om staten skulle påbjuda homäktenskap man själva inte accepterar, och därmed kanske riskera att antingen tvingas till det eller förlora vigselrätten. Det är en förvisso fullt begriplig hållning, särskilt som nästan alla ändå vet vartåt det barkar hän.

Debatten anses i princip redan förlorad och strängt taget så förlorades den nog redan när man accepterade registrerade partnerskap. Förutom könen på parterna är det annars ingen större skillnad mellan ett äktenskap och ett registrerat partnerskap. Att då också kalla det senare för det förra är en smal sak.

Nu tillhör jag den förkättrade lilla konservativa skara som var mot partnerskapslagstiftningen också, bland annat eftersom jag såg vad som fanns i tangentens riktning. Den juridiskt reglerade samlevnaden i familjer bör vara förbehållen man och kvinna – för barnens och familjens skull. I övriga fall skulle man kunna sluta privaträttsliga avtal.

Apropå tangentens riktning, vad som kommer härnäst lär vara krav på polyamorösa ”äktenskap”. Alltså att flera män och kvinnor ingår gruppäktenskap. Det har redan motionerats om det i politiska ungdomsförbund och i vissa partier. Man kan ju bara föreställa sig de mardrömslika juridiska tvister som kan bli följden av det, för att inte tala om vårdnadstvister. Sedan skulle det också innebära att vi tvingas acceptera de månggiften som praktiseras av en del invandrare, och som håller nere kvinnorna.