Blåkragade konservativa

oktober 14, 2008

Så här i amerikanska presidentvalstider är det återigen intressant att studera skillnaderna mellan Sverige och det stora landet i väster. Varför är det till exempel så att amerikansk arbetarklass och landsbygdsväljare i så stor utsträckning är konservativa och röstar republikanskt – eller i alla fall på mer konservativt sinnade demokrater? I Sverige röstar oftast samma väljargrupper på socialdemokraterna. Kan vi lära os något av det?

Valet av Alaskaguvernören Sarah Palin – en älgjagande hockeymamma – till republikansk vicepresidentkandidat illustrerar mycket väl denna kontrast mellan det vanliga Middle America och eliterna vid kusterna, väl personifierade i den demokratiska kandidaten Barack Obama. Det är svårt att tänka sig någon svensk Sarah Palin, men dock inte lika svårt att föreställa sig en svensk Obama. Det förklarar väl också den fäbless som här finns för den senare.

Skillnaderna har i mångt och mycket historiska orsaker. Amerikanska landsbygdsbor och arbetare har ett mycket starkt självständighetspatos och det kommer av hela den amerikanska erfarenheten. Till Förenta Staterna invandrade människor som var trötta på den kontroll och styrning som utövades av såväl statsmakter som feodalherrar och motsvarande. Att rå om sig själva och inte lita till andra än den närmaste kretsen blev idealet – ett i grunden ganska konservativt ideal. Civilsamhället, inte staten, står för tryggheten. Familj, släkt, församling, vänner, arbetskamrater istället för socialtjänst och barnbidrag.

I Sverige och Europa däremot så levde de gamla statsmakterna kvar, även om de så småningom demokratiserades. Banden mellan stat och medborgare/undersåte var starkare. Här blev det det offentliga som tog hand om människors säkerhet och trygghet. I Amerika skulle man se det som ett alltför stort ingrepp i den egna självständigheten. Där kommer säkerheten och tryggheten från självstyret, att inte vara beroende av den sortens statsmakter man (eller i alla fall ens förfäder) en gång korsade Atlanten för att slippa ifrån.

Sverige skiljer också ut sig lite grann från övriga Europa eftersom vi aldrig hade feodalism. Det var till kungen som våra självägande bönder vände sig undan adelns makt, och omvänt så kunde kungen använda bondeståndet som motvikt mot adelns inflytande. Så under lång tid har svenskarna (eftersom flertalet av oss då var bönder) odlat en kultur av att lita på staten/kungen. Det har underlättat framväxten av den starka välfärdsstaten. Det socialdemokratiska folkhemmet tog helt enkelt över kungens roll som folkets beskyddare. Men det har också dessvärre inneburit att beroendet av det offentliga har ökat och att människors självbestämmande minskat. Därför röstar i hög utsträckning svenska arbetare och landsbygdsbor på socialdemokraterna, även om de i många kulturella frågor och i sina värderingar kanske egentligen är ganska konservativa.

Kan vi då lära oss något av det här? Finns det här öppningar för framväxten av en svensk form av “blue collar conservatism” och som skulle kunna gynna de borgerliga partierna? Ja det finns det. När det gäller att bryta beroendet av det offentliga så är det frågan om en längre process, och där har man också velat gå försiktigt fram från allianspartierna. Det innebär inte att man inte skall gå i den riktningen. Personligt självstyre är alltid bättre.

Det är i värderingsfrågor som den stora öppningen finns. Det finns mängder med människor som sitter inne med konservativa värderingar utan att vara medvetna om att de är konservativa. Ett utmärkt exempel är skolfrågan, där en mycket stor majoritet stöder den linje som regeringen och skolminister Jan Björklund driver med fokus på kunskap, betyg, ordning och reda. Man tycker inte om flumskolan.

Ett annat är familjepolitiken, där undersökning efter undersökning visar att svenska folket vill ha mycket mer valfrihet i barnomsorgen. Här har de borgerliga partierna tyvärr inte nappat. Ett futtigt kommunalt vårdnadsbidrag är i stort sett allt. Var finns den djärva (?) politiker som vågar föreslå att man likställer all barnomsorg och ger alla barnfamiljer samma ekonomiska ersättning som motsvarar vad en daghemsplats kostar? Istället talar man om att införa mer pedagogik i förskolan och kanske till och med göra den obligatorisk! Som om föräldrarna vore ett hinder för de egna barnens utveckling.

Det här vara bara två exempel och det finns många andra. Om nu de borgerliga partierna är på jakt efter att skapa en ny och långvarig alternativ politisk majoritet så är det bland annat i den här riktningen man måste gå. Det är utsiktslöst att försöka framstå som en sorts “light-sossar” – eller som den förre nyliberalen Anders Borg sade “I värderingarna skiljer jag mig inte så mycket från en socialdemokrat.”

(Inlägget tidigare publicerat på den konservativa bloggen Tradition & Fason)

Annonser

Klädkod i skolan självklart

oktober 31, 2007

Det är säkert inte bara för att jag är gammalmodig som jag tycker det är bedrövligt att en skola inte kan få ge anvisningar om hur eleverna skall klä sig. Nu har en skola i Stockholm fått bakläxa från Skolverket sedan rektorn velat förbjuda alltför nedhasade byxor och djupa urringningar.

Att sådana initiativ ens föranleder ingripande från Skolverket säger en hel del om hur det är i dagens Skolsverige. Självklart så skall man kunna kräva av eleverna att de klär sig någorlunda vårdat och definitivt att de inte klär sig på ett så utmanande sätt att det stör undervisningen och arbetsmiljön.

Som tur är så säger skolminister Jan Björklund (fp) att han tycker det är i sin ordning om skolan och föräldrarna kommer överens om vissa klädregler för eleverna. Se nu bara till att få det inskrivet i skollagen också!

För övrigt så har jag ingen som helst förståelse för det bisarra byxmode som nu grasserar, främst bland unga killar. Hur har det kunnat bli mode att bära byxor som är så långt nedhasade att kalsongerna – och ibland ännu värre saker – syns? Det är inte bara en total avsaknad av stil, det ser ju dessutom bara äckligt ut! Samma mode spökar när samman unga killar envisas att bära sina kalsonger under (nedhasade) badbyxor. Detta ohygieniska beteende har fått många simhallar att reagera.


Lesjöfors igen

oktober 25, 2007

Debatten om dagisbarnen i Lesjöfors skall få se julspel och pyssla med julänglar, som jag skrivit om tidigare, går vidare. I dag skriver docenten i religionsvetenskap vid Karlstads universitet Ingrid Emanuelson på NWT Debatt om vad läroplanen säger, något som också Bengt Sjöberg gjort i en tidigare debattartikel. Enligt läroplanen skall skolan också ”gestalta och förmedla” den värdegrund som bygger på ”den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism”. Alltså passar julspel och pyssel med julänglar in alldeles utmärkt.

Emanuelson skriver vidare:

”Det betydelsefulla i det här sammanhanget är att de värden som läroplanen talar om som något skolan ”skall gestalta och förmedla” är de värden som denna person, Jesus, gestaltade och förmedlade genom sitt sätt att leva och som det berättas om i Bibelns fyra evangelier. Det är berättelser som gestaltar just människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta, förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse.”

Just så! Genom att få kunskap om och förståelse för de bibliska berättelserna så får man också de värderingar som samhället bygger på så att säga på köpet. Att ta bort dem är inte bara att göra våra barn urarva utan också att ta ifrån dem en grundläggande civilisatorisk uppfostran. Hon avslutar med dessa sanna ord:

”Men den får inte leda till att barnen berövas sitt kulturarv och de centrala berättelser som ingår i den kulturskatt som har frambringat den värdegrund som regering och riksdag genom sin i demokratisk ordning fastslagna läroplansskrivning uppdragit åt skolan att gestalta och förmedla. Hur skulle det se ut om vi skär av rötterna till vårt gemensamma livgivande träd.”


Mamma, pappa, barn

oktober 24, 2007

Se där, bara med rubriken i denna bloggpost har jag nog gjort några upprörda. Själva ordsammansättningen är ju diskriminerande enligt vissa högljudda personer i HBT-lobbyn (eller vad man nu skall kalla dem). Bakgrunden är den kritik som riktats mot en affischkampanj i Stockholms tunnelbana från Evangeliska alliansen på temat ”bevara äktenskapet”. Varför inte gå till storms mot själva naturen när de ändå håller på? Det är ju ett biologiskt faktum att det krävs en mamma och en pappa för att alstra barn. Och nu har tydligen hackare gett sig in i leken också.

Nu vill alltså vissa anhängare av homoäktenskap mer eller mindre förbjuda att andra åsikter än de egna får komma till tals. Har de hört talas om yttrandefrihet? Är det med sådana sovjetmetoder de vill vinna debatten? Tänk om vi skulle förbjuda allt som skulle tänkas vara upprörande på människor. Laktosintoleranta som vill förbjuda mjölkreklam, låginkomsttagare mot reklam för lyxvaror, vegetarianer mot köttreklam… Strängt taget kanske jag också som ensamstående ungkarl borde vara upprörd över ”mamma, pappa, barn”?

Men det är trevligt att läsa liberala bloggare som tar avstånd från förbudsivrarna.


Underrapporterad antisemitism

oktober 14, 2007

En gammal seglivad antisemitisk myt är den om att judar ritualmördar för att få blod till sitt Matzah-bröd. Den har funnits länge historiskt och uppdaterade versioner finns också i modern tid. Nu har dessa myter också spridits i en pjäs i Sveriges Radio – ”Mellan detta andetag och dig”. Ursprungligen (efter att det uppmärksammats togs den bort) kunde man läsa följande på SR:s hemsida:

”[Pjäsen] bygger på avslöjandena om att lik från palestinier som dödats i strid förts iväg och i hemlighet använts för organdonationer till israeliska patienter. Men trots den makabra och upprörande bakgrunden lyckas [Naomi] Wallace i sin pjäs på ett sällsamt sätt förmedla en känsla av försoning, humanism och fredslängtan.”

Tack till dibbuk.se, Per Gudmundson på SvD:s ledarblogg och Svensk Israel-Informations elektroniska nyhetsbrev Snabbnytt som gjort mig uppmärksam på denna annars underrapporterade nyhet.

En annan underrapporterad nyhetshändelse ägde rum för lite mer än en vecka sedan i Göteborg, när det på Råsunda spelades en match mellan AIK och Hapoel Tel Avi. Stämningen blev hätsk när AIK-supportrarna gav sig på de israeliska supportrarna. Polisen fick avlossa varningsskott när de kände sig hotade. Men vad som inte sagts i nyhetsrapporteringen var den judefientliga slagsida som bråket hade. I ett e-brev från en åskådare står det:

”Jag möttes vid utgången från stadion – tillsammans med de hitresta israelerna – för första gången i mitt liv av skrikande skinnhuvuden som skrek ”Juden” mot israelerna och AIK-supportar som skanderade ”Gas, Gas – Hamas, Hamas – Jihad, Jihad – Juden Raus”. Jag lämnade snabbt platsen men såg efter en tid ett flertal polisbilar anlända.”

Återigen tack till dibbuk.se – och det Göteborgsbaserade nätverket Fred i Mellanöstern – för rapporteringen.

Förutom att det är uppenbart att AIK har ett gediget arbete framför sig för att stävja antisemitismen i supporterleden så kan man också undra varför media rapporterade om detta som om det var ett vanligt supporterbråk!


Kristendomsfobi i Lesjöfors

oktober 11, 2007

Att låta barn i förskolan se julspel i kyrkan eller julpyssla med änglar får tummen ned av rektorn Lena Kåräng i Lesjöfors. Det tycker hon bryter mot läroplanen och påverkar de stackars barnen! Med andra ord, hon tycker att ett traditionellt svenskt julfirande inte är lämpligt för förskolebarnen.

Man borde egentligen inte bli förvånad längre. Attackerna från extrema sekularister har bara ökat på sistone. Vi drar oss alla till minnes det återkommande ifrågasättandet av skolavslutningar i kyrkan. Nu är den annalkande julen i skottgluggen! Var är det som är så farligt med julspel och julänglar?

Det är, eller borde åtminstone vara, skolans skyldighet att för det uppväxande släktet förmedla och förklara våra traditioner och vårt kulturarv, som exempelvis julfirandet. Eller som en av folkskollärarna i Lesjöfors uttrycker det:

”Det handlar ju om att vi måste visa våra barn generationers traditioner. Ska vi lära barnen varför vi firar jul eller ska de tro att det bara är jultomten och julklapparna det handlar om?”

Precis! De berörda lärarna har blivit mycket upprörda över pekpinnarna från rektor Kåräng. Det har också ett par politiker i Filipstads kommun. Mikael Helmersson (fp) tycker det är en nonsensdebatt och påminner om hur det var i Baltikum för inte så länge sedan:

”Människor förbjöds att utöva sin religion. Men här lever vi i en demokrati där skolorna ska värna de demokratiska idealen. Om föräldrar och elever tycker det är rimligt att besöka julspel eller rentav klippa till pappersänglar i dagis är det upp till dem.”

Och Bengt Sjöberg (kd) hävdra helt riktigt att vi måste känna till och bevara våra egna traditioner om vi skall kunna möta människor med annan bakgrund. han ser också ett mönster i organisationen ”Humanisternas” aktiviteter:

”De ligger bakom en kampanj mot kristna traditioner som sveper fram över landet… När Lena Kåräng går ut med sina instruktioner är det inte för att det är en opinion emot kyrkobesök i kommunen. Hon är förmodligen påverkad av den debatt Humanisterna för.

Just så är det tyvärr. Vad som i sammanhanget inte får glömmas bort är att det här extremsekulära förhållningssättet ingalunda är värdeneutralt. Det är i sig en stark värdering – mot religion, religiösa uttryck och för ateism.

Att vilja förvägra barn och ungdomar kunskaper om vårt kulturella arv och den värdegrund som ytterst faktiskt kommer från kristendomen är att göra dem en stor otjänst. Det går helt enkelt inte att bortse ifrån. Vi växer inte upp i ett vakuum.


Ungdomsvåld och ansvar

oktober 10, 2007

I dag skriver jag på ledarplats i NWT om ungdomsvåldet apropå dödmisshandeln på Kungsholmen och dödsskjutningen i Rödeby:

”Det finns säkert en hel del att säga om bakomliggande orsaker som trasiga familjer, missbrukarhem och annat. Men til syvende og sidst så rör det sig om bristande moral och karaktär hos de individer som begår brotten. Mopedgänget på den blekingska landsbygden må tycka att de har en trist uppväxtmiljö men det ursäktar inte att de vill liva upp den genom grova trakasserier mot andra. Och i Stockholmsfallet kommer de unga gärningsmännen från en välbeställd överklassmiljö. Grov kriminalitet och våldsbrott har inte med sociala villkor att göra.”

Också här i Värmland har vi sett exempel på ungdomsmisshandel med dödlig utgång, och barn som trakasserar andra. Dessvärre verkar detta vara ett fenomen som finns över hela landet, i storstad såväl som på landsbygden. En huvudorsak är att vuxna har frånsagt sig ansvar och därmed svikit våra barn och ungdomar, som Helen Jaktlund skriver i dagens Svenska Dagbladet. I NWT:s ledare skriver jag också:

”I ett samhälle där alltmer uppgifter fråntagits familjer och föräldrar och lagts på andra institutioner så är det kanske bara följdriktigt att vi har en massa vuxna människor som tycker att det någon annans ansvar att hålla efter de egna ungarna när de festar på Kungsholmen eller kör runt på sina mopeder i Blekinge.”