Ja till ny signalspaningslag

september 27, 2008

Så har det då äntligen kommit ett acceptabelt förslag till ny FRA-lag – för det är i praktiken en ny lag. Det gamla förslaget som klubbades i riksdagen i juni var inte acceptabelt, trots de påhäng som gjordes i elfte timmen. Som jag skrev i NWT i fredags:

”Det som fick många, inklusive denna tidnings ledarsida, att kritisera och avfärda det gamla förslaget var att det handlade om en i det närmaste urskillningslös ”massavlyssning” av all svensk data- och teletrafik. Detta var alldeles för likt ett orwellskt övervakningssamhälle som borgerliga partier borde hålla sig för goda för att driva igenom, men så var det dessvärre uppenbarligen inte.”

Jag har aldrig varit motståndare till signalspaning. Tvärtom är det en oerhört viktig del av vår underrättelseverksamhet och det är synd att ett organ som FRA dragits så mycket i smutsen, sett till allt vad man historiskt har åstadkommit. Myndigheten har här gjorts en stor otjänst av politikerna.

När det kom fram att huvudskälet med FRA-lagen var att lyssna på rysk trafik, något som jag skrev om i början av sommaren, kom saken i ett nytt ljus. Men varför då driva igenom en lag om massavlyssning för att dölja detta? Ryssarna har knappast varit omedvetna om vår signalspaning. Vi har ju gjort det under hela kalla kriget och även dessförinnan. Jag skriver vidare i NWT:

”Därför har det varit viktigt att vi faktiskt får en ny lag som reglerar signalspaningen, men som också ser till att skydda den enskilda medborgarens integritet och som uppfyller kraven på rättssäkerhet. Och det ser det nu dessbättre ut som vi får i och med gårdagens överenskommelse mellan allianspartierna.”

Hade regeringen bara insett sprängkraften i frågan så hade all denna skada inte behövt ske och nu är man i praktiken tillbaka på ruta ett. Det är som med försvarsfrågan. Och under resans gång har man förlorat på tok för mycket goodwill. Det visar sig också i olika kommentarer även efter det att den nya lagen presenterats

Organisationen Centrum för rättvisa har identifierat nio punkter som måste fixas för att en FRA-lag skall anses uppfylla Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, efter det att en tysk signalspaningslag godkänts av Europadomstolen, som också underkände en brittisk lag som var mycket lik det gamla svenska förslaget. Nu säger Centrum för rättvisa att det nya förslaget:

”… i allt väsentligt verkar möta Europakonventionens krav i fråga om personlig integritet och rätt för enskilda att få statliga övertramp rättsligt prövade… Dagens besked är ett stort kliv i rätt riktning, men det är först när vi ser det färdiga lagförslaget som vi säkert kan veta att marginalen blir tillräckligt stor.”

Visst, det återstår att studera detaljerna närmare, men det verkar onekligen som det här går att acceptera. Regeringspartiernas interna kritiker säger också att man tog hänsyn till alla deras invändningar.

De som inte är nöjda är antingen de som klagar över processen – som den hycklande oppositionen med förre justitieministern Thomas Bodström i spetsen – och de som egentligen inte vill ha någon signalspaning överhuvudtaget. Ingen av dessa behöver tas på allvar.

Regeringspartierna har också ett och annat att lära. Under större delen av debatten har de agerat som om alla kritiker var som de mest extrema, vilket varit rent kontraproduktivt. Det har inte varit kul att kopplas samman med sossar som sagt nej (när det ursprungligen var ett förslag från den gamla s-regeringen) bara för att de säger nej till allt som regeringen gör, eller med de som inte gillar signalspaning och underrättelseverksamhet överhuvudtaget.


M-revolt svängde Tomhylsan

september 10, 2008

Det verkar allt mer sannolikt att orsaken bakom försvarsminister Sten Tolgfors (m) hastiga omsvängning av försvarspolitiken berodde på att samtliga moderata ledamöter av riksdagens försvarsutskott gjorde revolt. I dagens ledare i NWT skriver jag:

”I måndags så gick nämligen samtliga moderata ledamöter i riksdagens försvarsutskott ut och i ett pressmeddelande krävde att det nu minsann fick vara stopp på nedläggningarna. De utvecklar sitt resonemang i en debattartikel härintill i dagens NWT. Det är en synnerligen kraftfull markering från tunga m-företrädare som många gånger känt sig överkörda av den missriktade nedrustningsivern, dikterad av finansminister Anders Borg (m), som regeringen fört.”

Detta tilltag lär inte ha glatt försvarsdepartementet, men dagen därpå lät Tolgfors meddela att försvarsbeslutet nu skjuts upp till februari-mars nästa år. Det går förstås inte att driva igenom en vidare nedrustning när samtliga m-ledamöter satt ned foten som de gjorde i debattartikeln i dagens NWT:

”Det svenska folket måste känna trygghet i sitt försvar. Det har skett tillräckligt med besparingar och nedläggningar inom det svenska försvaret. Det är nu dags att stoppa planerade nedläggningar och göra halt.”

Äntligen har riksdagsmän visat musklerna och inte passivt accepterat allt som kommit från parti- och regeringskanslierna. Det är så här det skall fungera.

Intressant är att Tolgfors numera accepterat den princip hans avgångne företrädare Mikael Odenberg förespråkade. Till Svenska Dagbladet sade Tolgfors i går:

”Före diskussionen om anslagens storlek ligger diskussion om uppgifter. Och den baseras på beskrivningen av omvärlden. Nu gör vi en fördjupad analys av det säkerhetspolitiska läget i omvärlden. Som grund för det ligger en inriktningsproposition som handlar om uppgifter. Nästa steg blir dimensionering av försvaret.”

Vad säger hans överrock Anders Borg om det? Fast förhoppningsvis kommer det här att innebära att Borgs försvarsregemente nu är över. Frågan är om hans lydiga nickedocka kan sitta kvar på försvarsdepartementet? Kanske det är dags för Odenberg att göra comeback? Men av prestigeskäl kommer Reinfeldt knappast att göra sig av med Tolgfors. Men vid en eventuell framtida regeringsombildning kan han kanske ge Tolgfors en annan statsrådspost. Något större förtroende som försvarsminister har han knappast kvar.

Det återstår att se vad det hela innebär i praktiken. Men det vore otillständigt om det inte skulle innebära en ordentlig omläggning av försvars- och säkerhetspolitiken. Det är svårt att se hur de skulle få igenom några mer nedskärningar. Vad som istället behövs är rejält höjda försvarsanslag och en faktiskt upprustning av det svenska försvaret.


Ingen nyhet om FRA, Svenskan!

juli 9, 2008

Jaha, nu gör Svenska Dagbladets Mikael Holmström en stor nyhet av samma sak som jag skrev i NWT för över två veckor sedan – att FRA-lagens syfte är att avlyssna rysk tele- och datatrafik (se även denna bloggpost) och som jag hittat i Computer Sweden . Bortsett från kommentarer från försvarsministern och Telia Sonera så innehåller Holmströms artikel inget substantiellt annorlunda. 80 procent av den ryska trafiken går via Sverige, vi skall avlyssna den och använda den i byteshandel med andra underrättelsetjänster. Och det kan inte politikerna av förklarliga skäl säga högt.

Så SvD ”avslöjar” inga ”nya fakta” alls. Det är bara den stora rikstidningens arrogans som talar. Så jag hade tydligen fel när jag skrev i en tidigare bloggpost:

”Dessvärre har jag inga större hopp om att denna vinkel kommer att uppmärksammas mera, även om jag nu har skrivit om den i en av Sveriges största landsortstidningar.”

För svensk riksmedia räknas tydligen inte det. Där blir det ingen nyhet förrän de bevärdigat att göra något av det själva. Till saken hör att jag nämnt den till ledarskribentskollegan Per Gudmundson, som skrivit insiktfullt om det på sin blogg, bland annat här och här. Så till och med Carl Bildt har säkerligen redan läst min artikel.

Typiskt att man har semester nu!


FRA-lagens dolda orsaker

juni 24, 2008

Jag har länge känt att det är något som inte stämmer när det gäller motiveringarna för den så kallade FRA-lagen. Det har saknats något. Det finns något som av olika anledningar är outtalat eftersom de argument som getts inte varit särskilt övertygande. Så råkade jag läsa en liten artikel i Computer Sweden och saker och ting klarnade. Om det skriver jag också i en krönika i NWT:

”En övervägande del av den ryska Internettrafiken går via Sverige. Ett kraftigt nätverk omkring Östersjön förbinder västra Ryssland (inklusive Moskva) med Västeuropa och vidare över Atlanten. Telia Sonera International Carrier står för några av de största förbindelserna. De har en anslutning via Helsingfors och en via en kabel som lagts över Östersjön. Det har gjort att så mycket som 80 procent av den ryska trafiken går genom Sverige. Och det är den man vill åt.”

Där har vi det. Den dolda anledningen som alliansregeringen (och för den delen också socialdemokraterna) inte kan säga öppet. Då skulle man erkänna att Ryssland faktiskt är ett hot, och det säger ju försvarsberedningar och -politiker att grannen i öster inte är. Samt…

”Då som nu idkar vi byteshandel med våra allierade, eftersom inte allt vi snappar upp är av nytta för oss, men vi kan byta till oss för oss annan viktig information. Samma gäller med den här nya avlyssningen. Eventuella terrorhot eller hot mot svensk trupp kommer vi inte att snappa upp, men vi kan byta till oss sådan information från utländska underrättelsetjänster. Men det vill regeringen heller inte säga högt.”

Det är synd att det talats så lite om den här dimensionen i media. Det hade klarlagt mycket. Dessvärre har jag inga större hopp om att denna vinkel kommer att uppmärksammas mera, även om jag nu har skrivit om den i en av Sveriges största landsortstidningar.

Nu har jag för den skull inte blivit någon anhängare av FRA-lagen. Men jag tycker det är helt OK att spionera på främmande makt. Det är metoderna – av typen ”skjuta mygg med kanoner” och att behandla alla som brottslingar – som jag vänder mig emot.

”Förespråkarna av FRA-lagen har ibland hävdat att kritikerna inte vill ha någon signalspaning alls. Det är fel. Mot den här bakgrunden kan jag säga att signalspaning också i kabel kan vara motiverat. Att lyssna på ett upprustande och allt aggressivare Ryssland och byta information är angeläget. Men det borde inte vara omöjligt att göra det med metoder som inte inbegriper att man massavlyssnar i stort sett alla svenskars data- och teletrafik. Selektiv avlyssning kan vara bra, men inte generell.”


Nej till FRA-lagen

juni 17, 2008

Det återstår i skrivande stund att se om den hårt kritiserade så kallade FRA-lagen går igenom. Det krävs att fyra riksdagsledamöter från alliansen röstar mot och flera har våndats under partipiskan. Karl Sigfrid (m) har sagt att han kommer att rösta nej. Birgitta Ohlsson (fp) gör det troligen också, men man vet aldrig. Centerns Fredrick Federley och Annie Johansson hade inga muntra uppsyner i dagens riksdagsdebatt.

Det hela sätter fingret på varför vi har riksdagsmän. Med vårt parlamentariska system så har de liten självständighet. Deras uppgift är att vara röstboskap åt sina partier. Men samtidigt så har vi personval. I princip är alla av de som uttryckt tvekan om FRA-lagen också personvalda. Deras lojalitet skall inte bara vara mot partierna utan mot sina väljare som kryssat in dem. De borgerliga vill också utöka personvalsinslagen, men här krockar idealen med makten.

Detsamma kan man säga om tanken på en författningsdomstol, som också omhuldas starkt av de borgerliga partierna. Jag har svårt att tänka mig att en sådan skulle godkänna en lag som i allt väsentligt bryter mot regeringsformen 2 kapitlet §6:

”Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.”

Motståndet har varit stort – utanför de etablerade partierna. Även om sossarna nu kommer att rösta nej så är de hycklare. Det var ju de som kom med det ursprungliga förslaget och de håller egentligen med i sak, men vill ha en ny utredning.

I dagens NWT skriver jag bland annat:

”Det är faktiskt obegripligt och skandalöst att det är en borgerlig regering som går i spetsen för att driva igenom ett sällan skådat ingrepp i den personliga integriteten. Hur har de kunnat halka så snett? Har de redan blivit så bekväma vid makten att de utgår ifrån att det bara kan komma gott från staten och då inte förmår att se de stora farorna?”

Varför gör de på detta viset? En sund skepsis mot alltför genomgripande statlig makt borde vara ingrodd i varje borgerligt sinne – särskilt i ett land som Sverige. Det måste ligga något outtalat bakom det hela, något man inte kan, vill eller vågar säga öppet.

”Det har också varit märkligt tyst från förespråkarnas sida i debatten. Det är som de vet att de inte har några övertygande argument att komma med. Vad man kan läsa in mellan raderna är att det sannolikt finns oerhört starka påtryckningar på Sverige från utländska underrättelsetjänster. Utan avlyssning så blir det inte mycket av informationsutbyte. Men det kan man nu inte säga högt. Det skulle snarare förvärra argumentationsläget. Att allas vår kommunikation skulle kunna lämnas över till amerikanska NSA eller brittiska GCHQ är ingen betryggande tanke.”

Visst är det oerhört viktigt att bekämpa terrorister och andra hot, men att skjuta mygg med kanoner är inte effektivt. Det är samma sorts ”lathet” som vi ser på flygplatser, där man av rädsla för att anklagas för ”rasprofilering” (racial profiling) ägnar minst lika mycket energi att visitera gamla moster Agda och lillflickan Fia som Mohammad från Afghanistan. Bättre då att samla upp alla i det vidsträckta nätet, och få en orwellsk övervakningsstat på köpet.

Systemet är inte heller vidare effektivt. Som Peter Englund skrev i DN:

Den bombkokare som använder e-post i sin verksamhet måste sannerligen haft IG på terroristskolan i Tora Bora. Det är som vi alla vet ungefär lika säkert för snokande ögon som hälsningar på ett vykort från Mallis. Faran är att det blir som att tömma en hel sjö för att fiska kräftor, men bara för att upptäcka att där enbart fanns gös.”

Eller Magnus Norell, terrorismforskare på Försvarets forskningsinstitut, som säger att man inte kommer att fånga några terrorister med det här.

Jag håller tummarna för att fyra alliansledamöter har kurage nog att rösta med sin övertygelse, och inte vika sig för partipiskan. I morgon vid nio-tiden röstar riksdagen.


Don’t mention the war!

april 11, 2008

Socialministern Göran Hägglund (kd) är riktigt rolig i sitt senaste elektroniska nyhetsbrev:

Jag läste i en av kvällstidningarna att John Cleese vill bli talskrivare åt Barack Obama. Om han mot all förmodan skulle få jobbet blir mitt tips; ”dont mention the war”.

Ja, särskilt med tanke på att det faktiskt går hyfsat i Irak just nu och Obama gjorde en slät figur vid senatsutfrågningen av general Petraeus och ambassadör Crocker tidigare i veckan.


Fredrik Reinfeldt besöker…

februari 22, 2008

Flera gånger i veckan dimper det ned pressmeddelanden från Statsrådsberedningen som meddelar att statsministern besöker den eller den orten. De har blivit rejält förutsägbara. Sålunda fick jag ett i dag med rubriken ”Fredrik Reinfeldt besöker London” och tänkte reflexmässigt att fortsättningen skulle lyda ungefär ”Tisdagen 26 februari besöker statsminister Fredrik Reinfeldt London. Där kommer han att träffa jobbsökande på arbetsförmedlingen och sedan äta lunch på äldreboendet Southwark Seniors.” Men det visar sig att han skall träffa Gordon Brown istället.

Men förtvivla icke, för det kom också ett pressmeddelande där det står:

”Onsdagen 27 februari besöker statsminister Fredrik Reinfeldt Ängelholm. Fredrik Reinfeldt besöker Ängelholms sjukhus för samtal med sjuksköterskor, undersköterskor och sjukgymnaster. Besöket är en del i Fredrik Reinfeldts resande i svenska välfärdsverksamheter.”

Phew… ett tag började jag bli orolig!


Försvarshaveri med Tchadstyrkan

februari 21, 2008

Än en gång blir det pinsamt tydligt att den svenska regeringen saknar en seriös försvarspolitik. Förra året gick finansminister Anders Borg ut och sade att det kunde sparas än mer på det redan kroniskt underfinansierade svenska försvaret. I samma veva lovade utrikesminister Carl Bildt att vi skulle skicka svensk trupp till Tchad för att bistå vid hjälpen till flyktingar från Darfur i grannlandet Sudan. Redan då höjdes på många ögonbryn eftersom det saknas en hel del pengar.

Och nu framgår alltså att den svenska Tchadstyrkan bara kommer att vara i Tchad i elva veckor, varav bara fyra-sex veckor som fullt operationella. Sedan får de åka hem. Den frispråkige pensionerade översten Bo Pellnäs skrev i SvD att Sverige gör sig till åtlöje. Försvarsminister Sten ”Tomhylsan” Tolgfors svarar med diverse klena ursäkter. Jag kommenterar det i dagens NWT:

”Tolgfors skyller ifrån sig på EU, och visst finns det all anledning att kritisera många EU-länder som inte varit villiga att ställa upp och som därmed försenat insatsen. Men det ursäktar väl inte Sveriges halvhjärtade engagemang! Sedan skyller han på vädret, att den regnperiod som kommer till sommaren försvårar en förlängd insats eftersom pansarfordonen då inte kan köra. Vill man vara elak skulle man väl kunna säga att ett amfibieförband nog borde kunna klara av lite regn.
Men försvarsministerns huvudinvändning är att det saknas pengar. Det skulle kosta 300 miljoner kronor extra med en förlängning och det är pengar som han inte har.”

Det är ju direkt pinsamt och visar bara på hur ihålig den svenska försvarspolitiken är. Och detta skall vara en borgerlig regering! Man skäms ju!

Nog borde man kunna skaka fram de där 300 miljonerna. Kraven på en förlängning av styrkan kommer nu också tvärs över blockgränserna. Om pengarna sedan tas från biståndet eller inte spelar ingen roll. Finns bara viljan så finns medlen. Men det verkar klent med viljan. Reinfeldt backar upp Tolgfors.

Jag avslutar dagens NWT-ledare med:

”Så här går det när vi har en anorektisk försvarspolitik. Budgeten räcker inte på långa vägar till för de uppgifter som politikerna lägger på försvaret. Därför blir det kroniska underskott och en underfinansiering av verksamheten. Och de insatser man säger sig kunna klara av kommer man inte alls att kunna klara av. Ständiga panikutryckningar, eller som i det här fallet, paniktillbakadraganden, för att det fattas medel i kassan. Vi gör oss till internationellt åtlöje och i förlängningen kommer omvärlden – FN, EU, Nato – att få svårt att lita på svenska utfästelser om väpnad trupp. Det är ovärdigt Sverige som nation. Det drabbar också alla de som vi inte får en möjlighet att hjälpa.”


Antisemitism (v) i riksdagen

februari 14, 2008

En vanlig form av moderna antisemitiska uttryck är att jämställa nazismens förbrytelser och Förintelsen med vad som sker i dagens Israel och Mellanöstern. I går gavs det prov på det under riksdagens utrikespolitiska debatt, då riksdagsmannen Torbjörn Björlund (v) sade följande (anförande 38):

”I dag fungerar många av de israeliska bosättarna på precis samma sätt som många av fångvaktarna gjorde på den tiden då man hade läger för judar under andra världskriget, då judar internerades och dödades under det som vi kallar Förintelsen. Det här är på många sätt en ofattbar paradox. Ättlingarna till dem som drabbades av mänsklighetens värsta förbrytelse, Förintelsen, genomför en etnisk rensning som till och med överträffar det apartheidsystem som vi så ivrigt bekämpade i Sydafrika för ett par decennier sedan.”

Karln har också mage att trivialisera apartheidsystemet i Sydafrika, som enligt Björlund tydligen var bättre.

Riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (fp) gjorde mig uppmärksammad på det här. Hon kräver att Lars Ohly fördömer uttalandet och skriver bland annat:

”Torbjörn Björlunds kränkning av förintelsens överlevare bara några veckor efter att riksdagen uppmärksammade Förintelsens minnesdag visar på en vidrig historiesyn.”


McCain for President!

februari 7, 2008

Efter supertisdagen står det klart att John McCain blir republikansk presidentkandidat. Han har också goda chanser att vinna själva presidentvalet – i flera mätningar den senaste tiden ligger han före både Hillary Clinton och Barack Obama.

Ställs han mot Clinton kan han räkna med att hon är handikappad av att ha så många ”negatives”. Hon är en mycket polariserande figur, också bland demokrater. Ställs han mot Obama kan det bli svårare. Obama farmstår som en enande kandidat som talar om hopp och förändring. Men som kandidat så skulle hans tomma retorik börja synas i sömmarna. Redan nu går det att fastställa att han är senatens mest vänsterröstande medlem. Och som medlem av delstaten Illinois’ lagstiftande församling uppvisade han samma röstmönster. Så Obama – Fredrik Reinfeldts favorit 🙄 – är i högsta grad en kraftigt vänsterpräglad partigängare. McCain kan också spela på Obamas ungdom och oerfarenhet, ungefär som Ronald Reagan som om Walter Mondale sade att han inte skulle ”exploit for political purposes my opponent’s youth and inexperience.”

I dagens NWT skriver jag bland annat om hur idiotiskt det är att alla svenska partiledare utan vidare reflektion omfamnat demokraterna. Det är viktiga saker som står på spel, för omvärlden och för Sverige:

”Viktigast för omvärldens vidkommande är att Förenta Staterna får en president som har en fast linje i kampen mot den islamistiska terrorismen och i Irak. Man kan tycka vad man vill om Irakkriget men att dra sig ur nu när säkerhetsläget dramatiskt har förbättrats, som demokraterna vill, är att uppmuntra kaos och extremistiska krafter i hela Mellanöstern.

Vidare måste en amerikansk president slå vakt om frihandel och föra en sådan ekonomisk politik som gynnar företagandet med skattesänkningar och annat, vilket får positiva effekter på hela världsekonomin. De demokratiska kandidaterna lovar motsatsen. Den enda realistiskt valbara kandidaten som uppfyller huvudkraven på säkerhetspolitik och ekonomi heter John McCain.”

Sedan finns det förstås andra saker som är bra med McCain, men som mer har med amerikansk inrikespolitik att göra och som gjort att han varit min kandidat om jag varit amerikansk medborgare.


Raj Raj för Obama (suck!)

februari 5, 2008

Jag blir egentligen inte ett dugg förvånad när jag hör Fredrik Reinfeldt säga att han stödjer vänsterdemokraten Barack Obama i den amerikanska presidentvalskampanjen. Det är väl närmast följdriktigt givet den vänsterkantring nymoderaterna gjort sedan han tog över rodret. Icke desto mindre är det beklämmande. Talande är också att Hillary Clinton (som väl får sägas stå en liten smula mer till höger om Obama) stöds av de övriga allianspartiernas ledare.

Skattehöjningar, protektionism och ett Amerika som sviker Irak och skalar ned kampen mot islamistiska terrorister är tydligen acceptabla för vår statsminister. Obama är ju gubevars för en sorts ”jobbskatteavdrag”! Jag tror jag storknar!

Snacka om opportunism! Antingen tror han på det han säger eller också har någon PR-nisse konstaterat att eftersom svenskarna – genom inte minst partiska media – så kraftfullt stödjer Obama eller Clinton – så vore det riskfyllt av de triangulerande nymoderaterna att stödja några andra. Eller så gäller båda och jag vet inte vad som skulle vara värst.

Nu tror jag knappast inte det hjälper. Opinionen kommer bara att uppfatta honom som hållningslös och anpasslig. Och konservativa kärnväljare blir ännu mer kritiska.

Men i dag är det supertisdag och jag hejar på John McCain – tuff utrikespolitisk hök, frihandelsvän, skattesänkare och mot för stora federala utgifter. En kandidat för framtiden trots, eller kanske på grund av, sina 71 år.


Tunn ärtsoppa

december 4, 2007

Den parlamentariska försvarsberedningens så kallade ”analys” om de säkerhetspolitiska hoten mot Sverige är en särledes tunn soppa. Och nu är det klimatförändringarna som är det största hoten! Sancta simplicitas, nu får väl det politiska etablissemanget ta och ge sig! Det här börjar ju bli rent löjligt. Snart sagt allting skall tydligen nu sättas på klimatalarmismens konto. I dagens NWT skriver jag i ledaren:

”Det blir oseriöst när andra reella säkerhetspolitiska hot och problem förtigs eller sätts långt ned på listan för att än en gång ta fram Dagens Stora Fråga som den avgörande. Maken till politisk korrekthet har sällan skådats. Man kunde skratta åt det om det inte vore för att säkerhetspolitiken är så viktig och allvarlig.”

Var hittar vi de skarpa säkerhetspolitiska analyserna? Om Östersjön, om ett allt mer auktoritärt Rysslands växande maktambitioner, gasledningen, terrorismen och så vidare. Jo, de finns där men verkar inte ha satt några större avtryck på ledamöterna. De verkar alla, från höger till vänster leva i någon sorts drömvärld. De verkar till och med anse att den ryska gasledningen är en fördel. De borde lyssna på den förre försvarsministern Mikael Odenberg, som tycker det politiska etablissemanget är fega:

”Gasledningen innebär en framflyttning av ryska positioner, en ökad rysk marin närvaro och den kommer att betraktas som ett vitalt ryskt säkerhetsintresse.”

Så sant som det var sagt. Men så kände han ju sig tvungen att avgå också.

Det är nu vi måste reagera på den vad som händer i vårt närområde, inte i morgon när det är för sent. Som jag fortsätter i ledaren:

”Men det tycks finnas någon mental blockering. Att erkänna att utvecklingen i vårt östra grannland är negativ och problematisk är att underkänna hela den förda avrustningspolitiken. Framöver så kan man också tänka sig att varje svenskt försök till en återtagen försvarsförmåga i Ryssland skulle utmålas som ett hot. Det är det som är priset för vår militära svaghet ? Inte att det skulle finnas något invasionshot, utan att vi helt enkelt inte klarar av att hävda oss och våra intressen i vårt närområde. Det ser vi redan i hur undanglidande och uppgivet vi i praktiken accepterat att den ryska gasledningen byggs.”

Förvånansvärt nog så är även kollegerna på Dagens Nyheters ledarredaktion tämligen klarsynta i den här frågan. I dagens huvudledare skriver DN:

”Vad som inte står där är bland annat en analys av maktsträvan som drivkraften i internationella konflikter, inte heller ges någon analys av vår närmaste omgivning utifrån just en sådan maktsträvan. Det finns ett starkt drag av välmenande världsförbättring hos våra parlamentariker. Och en lika stor ovilja till mer ingående och mer obehagliga undersökningar.”

Det är just den sortens realpolitiska överväganden man duckar man för, vilket gör försvarsberedningens betänkande tämligen värdelöst. Man talar vackert om internationella insatser (som förvisso är nog så viktiga och nödvändiga), men inte om de egentliga bakomliggande motivationerna. Vem vet, det skulle inte förvåna mig ett dugg om försvarsberedningens politiker inte ens är medvetna om dem. DN avslutar:

”Mer krasst uttryckt handlar det om att Sverige genom att bidra till operationer i fjärran länder tillsammans i Nato/EU-regi betalar en försäkringspremie för ett skydd från stormakterna, främst USA, som vi tror oss kunna behöva. Som bonus får vi en hygglig ställning i världssamfundet och en möjlighet att upprätthålla vår vapenindustri.
Det här är antagligen det enda säkerhetspolitiskt möjliga valet för Sverige i dag, men det skulle behöva stödjas av en helt annan analys. En som talade klarspråk och utgick från vårt nationella intresse, inte bara från vår lust att tala vackrast om hur man räddar världen.”

Egentligen är det inte förvånande. Officiell svensk försvars- och säkerhetspolitik har alltid byggt på idealistiskt önsketänkande. Under det kalla krigets första decennier hade vi i alla fall ett starkt försvar och en hemlig ”allians” med Nato och amerikanerna, under vilkas kärnvapenparaply vi tryggt befann oss. Men idag?


Politiska svek

december 4, 2007

I fråga efter fråga så verkar de borgerliga partierna svika. De nya moderaterna håller på att i sin förändringsiver kasta ut snart sagt det mesta av vad som tidigare präglade partiet – och det till förmån för någon obestämd sorts pragmatism som inte närmare definieras.

Nu är det sjukvårdspolitikens tur. Sveriges svar på Hillary Clinton, statsministerfrun Filippa Reinfeldt, skall leda en arbetsgrupp för en nymoderat sjukvårdspolitik. På DN Debatt skriver hon tillsammans med Per Schlingmann att man nu inte skall bry sig så värst mycket om alternativa driftsformer och privata vårdgivare. Istället så skall man fokusera på innehållet, kvaliteten och tillgängligheten i vården. Men som jag skriver i dagens NWT-ledare:

”Bemötande, tillgänglighet och en bättre situation för de anställda är angelägna frågor. Och det är just för att klara av detta som det behövs alternativ i vården, fler vårdgivare och entreprenörer. Eller tror de nya moderaterna numera att svensk sjukvård drivs bäst med dagens byråkratiska planekonomiska kolosser? Det vore i så fall beklämmande.”

Än en gång så riskerar nymoderaterna att slänga ut barnet med badvattnet. Jag är rädd för att man i kraft av det gynnsamma budgetläget kommer att kasta ut pengar till landstingen lagom till nästa val (och kalla det för att ”befästa vårdgarantin” eller något sådant). Det blir ”Hägglundpengar” eller ”Filippapengar”. Samtidigt så görs föga för att bryta upp landstingsstrukturen. Jag skulle inte bli förvånad om nymoderaterna också överger tankarna på att avskaffa landstingen, liksom idén om en nationell och skattefinansierad sjukvårdsförsäkring.

Dagens kristdemokrater är inte mycket till alternativ de heller, i alla fall inte så länge den snällistiska ”pingstvänstern” styr och ställer. Som sista parti överger man kravet på en sänkning av bensinskatten. Nu kan man istället gå med på höjningar av det redan ohemult höga bensinpriset. Allt i den förhärskande klimatalarmismens namn.

Och det är knappast av någon omsorg om klimatförändringarna. Koldioxidutsläppen kommer näppeligen att minska. Bensinpriset är redan så högt att i stort sett all bilkörning som inte är nödvändig redan slutat. De som numera kör bil gör det för att de måste, framförallt på landsbygden. Resultat: staten får in mer pengar medan landsbygdsbefolkningen blir fattigare. Det kan inga marginellt höjda resavdrag ändra på. Ute i landet används bilen av nödvändighet även till annat än ren arbetspendling. Den är nödvändig för sociala kontakter, inköp, skjutsa barn till träning etc.

Men det finns ju som ett underliggande mantra i klimatideologin att vi måste resa och röra oss mindre. Nog för att jag kallar mig konservativ, men någon bakåtsträvande civilisationskritiker av sådana mått är jag definitivt inte!


Is left right?

november 27, 2007

Statsminister Fredrik Reinfeldt var i går på besök i Värmland och besökte då bland annat företaget Left is right i Kristinehamn. Han blev tydligen mäkta imponerad.

Så där lite försynt kan man ju undra om han inte också blev imponerad av namnet, nu när hans nya moderater gått vänsterut!


Stoppa gasledningen!

november 27, 2007

I dagens NWT-ledare skriver jag om den ryska gasledningen i Östersjön med anledning av att Mona Sahlin och hennes rödgröna vapendragare nu säger sig vilja stoppa ledningen. Det är allt en märklig hantering vi ser i frågan, och det verkar finnas en ovilja från alla att ta den på allvar och se den för vad den egentligen är. Sahlin & Co. pratar mest om miljöaspekterna men kärnan är säkerhetspolitisk. Därför känns det så naivt när det börjar talas om en sträckning över land.

”Genom att dra ledningen i Östersjön så gör man sig oberoende av grannländer som med skepsis ser på Rysslands maktambitioner och kan ostört pumpa in naturgas till den tyska marknaden på de svindlande nivåerna av 55 miljarder kubikmeter årligen. Man kan vid behov strypa energitillförseln till balter och polacker utan att riskera större intäktsförluster.”

Det är precis det som frågan gäller. När ryssarna ströp gaskranarna till Ukraina för att utöva påtryckningar så drabbades de själva eftersom ledningarna till Ukraina går vidare till de europeiska marknaderna. Det vill Moskva så klart undvika. Men varför skall vi underlätta deras maktanspråk? Det är illa nog att Tyskland gått med på hela affären, men sedan så luktar ju förhållandet mellan Putin och den förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröder (numera ordförande för Nordstream) illa. Tyskland är också präglat av någon sorts kränkraftsaversion – en produkt av att De Gröna suttit länge i regeringsställning.

Jag skriver vidare:

”En rysk-tysk gasledning i Östersjön skulle också ofrånkomligt innebära en ökad rysk militär närvaro i vårt närområde. Såväl president Vladimir Putin som hans marinchef har deklarerat att gasledningen utgör ett ryskt nationellt säkerhetsintresse. Vill vi verkligen ha ryska marinfartyg och flyg regelbundet sniffande så nära vårt territorialvatten?”

Nej, det vill vi verkligen inte! Särskilt inte sedan vi håller på att avlöva den svenska flottan. Vi har ju knappt några fartyg att patrullera med längre, och det verkar inte som vi kommer att bygga några nya heller. För att bevaka Östersjön effektivt krävs det mer än de smygkorvetter vi nu har. Det krävs fartyg av typ fregatter.

Den nuvarande svenska regeringen verkar heller inte riktigt se faran med gasledningen och ta itu med problemet. Men det finns kritiker också inom borgerligheten. Agerandet från Gotland är också skandalöst. Kommunens tekniska nämnd har på eget bevåg fattat beslut om att tillåta ryska investeringar i hamnen i Slite för underhåll av gasledningen. Och inte nog med det, ryssarna betalar också kultur- och forskningsprojekt i vad som verkar vara ett illa dolt försök att köpa opinionen. Kollegan och riksdagsmannen Rolf K Nilsson skräder inte orden:

”Visst har ordet muta förekommit i diskussionen, men ger man en muta förväntar man sig en gentjänst. Så dumma att de inte varit, men det är helt uppenbart att pengarna betalas ut för att påverka politiker och allmänhet.”

Tyvärr så verkar det som om gasledningen är oundviklig. Om inte annat för att regeringen inte riktigt vill agera kraftfullt i frågan. De verkar inte inse allvaret och man kan fråga sig vad det beror på.

Kan det vara så enkelt att det är Carl Bildt som spökar? Han verkar ju tro att marknadsekonomi och handel löser allt i alla lägen och bara Ryssland får handla med ”oss” och exportera så är allt frid och fröjd. Så hade det kanske varit om Ryssland hade varit en normal västeuropeisk stat. Men det är den inte. Det synsätt som verkar prägla Bildt är blint för att länder som Ryssland kan och vill utnyttja sina tillgångar (i det här fallet naturgas) till sin strategiska fördel. Politik och ekonomi hör ihop.


Upplysning om kommunismen

november 17, 2007

I dagens NWT skriver jag en ledare om att det skall upplysas om kommunismen i den svenska skolan. Skolminister Jan Björklund ämnar se till att det blir inskrivet i den nya läroplanen. Att det ens skall behövas är bedrövligt:

”Man kan ju tycka att skolans historieundervisning skulle kunna klara av det på egen hand, då det borde vara omöjligt och rena tjänstefelet att förbigå de folkmord på kanske hundra miljoner människor som var en följd av kommunismen under 1900-talet.”

Men så är det tyvärr. Att jag själv inte kan påminna mig att det lärdes ut när jag gick i skolan på 80-talet är illa nog, men uppenbarligen har inte ens kommunismens fall satt sina spår i skolans undervisning. Det jag lärde mig fick jag ta reda på själv. Sedan har jag gått en hel del kurser och utbildningar på universitet också. Men att de flesta svenska elever går ut skolan utan att ens ha ett hum om vad till exempel Gulag var för något är för jäkligt.

När skolan misslyckades med undervisning om Förintelsen så sjösattes myndigheten Forum för Levande Historia. Nu skall den börja tackla kommunismen också.

”Egentligen så borde det inte bedrivas historieundervisning medelst statliga myndighetsorgan, men då den svenska skolan visat sig så oförmögen är det begripligt att man tog till det här greppet för att på kort sikt åtgärda problemet. På lång sikt är det dock i skola och i lärarutbildning det behöver rättas till.”

Fast hur det blir med den saken kan man ju undra. Överintendenten Eskil Franck har inte varit direkt glasklar på den punkten.

”Eskil Franck, som är överintendent för Forum för Levande Historia, har också sagt att man inte vill ta upp kommunismen som ideologi. Det är ungefär lika begåvat som att diskutera Förintelsen utan att ta upp nazismen som ideologi. Är Franck verkligen rätt person för uppdraget?”

Grälet med den oberoende organisationen Upplysning om Kommunismen (UOK) inför utställningen ”Kriget efter kriget” bär syn för sägen. Det pekar på vådorna av att bedriva historieundervisning i myndighetsform. Det går så lätt politik i det hela. Men, som sagt, i det korta perspektivet är det nog nödvändigt men då måste man också ha en ledning mogen uppgiften, och det verkar Forum för levande historia inte ha idag. Bara det att ABF-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson också är myndighetens styrelseordförande är illa nog.


Fritidsgården får fritidsledare

november 9, 2007

Äntligen en kunnig, erfaren och kompetent person som högsta tjänsteman i regeringskansliet. Så var nog många av reaktionerna på att statsminister Fredrik Reinfeldt utsett den 55-årige H G Wessberg till ny statssekreterare efter den 20 år yngre Ulrica Schenström.

Att Wessberg också köpt svarta städtjänster (alltså inte lämnat kontrolluppgifter) betyder mindre. Reservofficern (major i amfibiekåren) Wessberg har gedigen erfarenhet som bland annat informationschef på försvarsstaben, VD för Industriförbundet, vice VD för Svenskt Näringsliv och generaldirektör för Bolagsverket. Det borgar för att kritiken mot Reinfeldt för att nästan bara omgett sig med unga personer från ungdomsförbundssvängen kan mildras. Internt kallas också Reinfeldts stab för ”fritidsgården”. Den har tydligen fått en ledare nu.

Lite förvånande är dock utnämningen. Wessberg var den avgångne försvarsministern Mikael Odenbergs statssekreterare, och delade med stor säkerhet dennes kritik av försvarspolitiken. Men situationen hade blivit ohållbar för Reinfeldt. Och Wessberg kommer förhoppningsvis att försöka påverka politiken i rätt riktning. Han var heller inte helt bortkopplad. Efter Odenberg hamnade han som statssekreterare hos den nya handelsministern Ewa Björling.


Varför sätter ingen åt städerskan?

november 6, 2007

Jaha, så visar en genomgång som TT gjort att tio av 15 moderata statssekreterare har använt sig av svarta tjänster. Förmodligen rör det sig mest om, som i fallet med paret Cederschiöld, att de inte lämnat kontrolluppgifter till skattemyndigheten men att tjänsterna i övrigt varit under den årsgräns på 10 000 kronor som gör att de inte är skattepliktiga för köparen. Ansvaret för att betala in eventuell skatt vilar då på säljaren (städerskan, hantverkaren, barnflickan etc.) och det är därför som skattemyndigheten vill ha kontrolluppgifter. Alltså en form av angiverisystem där köparen får skvallra på säljaren till staten.

Då kan man ju undra varför inte mediadrevet vill sätta åt alla dessa säljare av svarta tjänster? Sanningen är ju den att det spelar mindre roll hur pass rika köparna är (de skulle ju kanske ha råd att göra det vitt) och att det finns så få säljare som är beredda att göra det vitt. Alternativet till att det görs ”svart” är då att tjänsten inte blir gjord alls.

En kollega berättade att han hade sett en TV-intervju med Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand. Sjöstrand hade förgäves försökt att hittat någon som skulle kunna asfaltera garageuppfarten men gått bet på det då ingen ville göra det vitt. Generaldirektören fick nöja sig med att själv grusa uppfarten. Följden blev att inga garageuppfarter asfalterades i Sjöstrands bostadsområde (för vem hade vågat det). Det skall f-n till att vara granne med Skatteverkets chef!

Så återigen, varför sätter inte drevet igång mot säljarna? Är det inte politiskt korrekt att hänga ut städerskor och rörmokare?

Hela den här debatten sker i en märklig atmosfär där alla går som katten kring het gröt runt grundproblemet. Då går an att indignerat skälla över bristande skattemoral, men när systemet är uppbyggt som det är är det få som klarar av att göra allt vitt. Gör det själv eller gör det inte alls! Robert Gidehag, ordförande i Skattebetalarnas förening är en av de få som talar klarspråk i Expressen:

”Vi har nämligen ett skattesystem som i princip är omöjligt att följa till punkt och pricka. Det vore befriande om politiker, när drevet kommer, satte klackarna i backen och sa att det ruttna i den här historien faktiskt är de höga skatterna. I stället bjuds vi på samma gamla vanliga pinsamma avböner och usla ursäkter.”

Sedan drabbar detta nu nymoderaterna eftersom de i stort sett lämnat den gamla linjen att vara skeptisk till högskattestaten. Att inte leva som man lär är som bekant en större synd, vilket drabbat skattefuskande sossar. Men nu när de nya moderaterna också tycker det är häftigt att betala skatt slår det tillbaka på dem när de rundar skattesystemets hörn. Som Widar Andersson skriver i Folkbladet (s) – ”Det kostar på att vara sosse”:

Problemet för Catharina Elmsäter-Svärd är att hon fortfarande utgår från den medielogik som gällde för de gamla moderaterna. Hon tycks inte ha förstått att lanseringen av ”arbetarpartiet de nya moderaterna” och närmandet till socialdemokratisk välfärds- och skatteretorik, innebär att moderater och socialdemokrater nu mäts med liknande moraliska måttstockar. ”

Dessvärre kommer moderaterna nog inte att dra nödvändiga lärdomar av det här. De har i praktiken gjort det omöjligt för sig själva att kritisera högskattesystemet.


Det bidde inte en tumme!

november 5, 2007

Nej, det moderata politikerparet Carl och Charlotte Cederschiöld har inte anlitat svart städhjälp i tretton år! I sin iver att fortsätta sätta åt regeringspartiet har media spridit ut uppgiften utan att kontrollera fakta ordentligt. Nu framgår det att den städhjälp de anlitade inte alls var svart. Eftersom värdet av den städhjälp de haft aldrig överstigit 10 000 kronor per år har man inte varit skyldiga att dra skatt eller betala arbetsgivaravgifter (se deras pressmeddelande här). Vad de dock har missat är att lämna kontrolluppgift till skattemyndigheten, vilket man måste om värdet av den utförda tjänsten överstiger 1 000 kronor per år.

Nu går ju knappast att göra en stor skandal på att missa att lämna in kontrolluppgifter, så då tillämpade man den gamla journalistiska devisen ”kontrollera aldrig en uppgift för då kan storyn spricka!” Men nu har ändå bilden hunnit sätta sig om de adliga moderata utsugarna Cederschiöld!

Men handen på hjärtat, om riktigt skattefusk är så utbrett som det är så torde missade kontrolluppgifter att vara ännu vanligare. Vilka lämnar kontrolluppgifter om grannungarna som arbetat i ens trädgård mot en ersättning över tusenlappen på årsbasis?


Ny skandalunge

november 2, 2007

Jag skall utan omsvep säga att jag egentligen inte bryr mig särskilt mycket om att Ulrica Schenströms tillfällige efterträdare som förste statssekreterare Nicola Clase anlitat hantverkare svart. Det finns ett stort mått av skenhelighet i de här mediadreven. Alla vet att vi svenskar satt i system att runda välfärdssystemen. Som en undersökning gjord av Svenskt Näringsliv gav vid handen är det bara 5 procent som är fullständigt hederliga. Övriga 95 procent anlitar eller utför svartjobb, skatte- och bidragsfuskar med mera. Jag kan nästan garantera att de flesta av de journalister som nu drar igång drevet mot Clase gjort liknande saker.

Det här är resultatet av vårt högskattesamhälle som gör de flesta finner det orimligt att så mycket avgår i skatt för diverse tjänster. Skatteverket har beräknat svinnet till 133 miljarder varje år. Är det något alla dessa ”skandalungar” borde lära oss är hur absurt skattesystemet är upplagt. Detta vore något för de ”nya moderaterna” att ta tag i, men det vågar de säkert inte!

Visst kan man väl säga att våra politiker och politiska tjänstemän skall vara föredömen och avhålla sig från sådana här saker. Tillämpat konsekvent skulle det innebära att vi bara representerades av ett gäng trista puritaner som paradoxalt lever ganska olikt folk i gemen – som utan att tycka det är märkligt att sticka några oredovisade slantar till rörmokaren, eller låter en bekants bekant fixa bilen.

Det är visar också på det problem som moderaterna och övriga borgerliga partier (fast i mindre grad på grund av att de är färre) har med rekryteringen när de anställer människor som inte kommer från den politiska sfären. Har du växt upp i politiken, haft politiska uppdrag eller andra politiska jobb vet du att då får passa dig. Men plockar man folk utifrån, från reklam- och PR-branschen, privata företag eller faktiskt också från icke-politiska jobb i offentlig sektor, så är det oundvikligt att det rör sig om människor som likt 95 procent av svenskarna rundat hörnen i välfärds- och skattesystemen. Det här gäller särskilt för partier som oftast inte befunnit sig i maktställning.

Men visst gjorde Clase fel och borde vetat bättre. Jag har dock svårt att bli särskilt indignerad över det. Däremot rullar jag på ögonen över ännu en skandal som drabbar regeringen. Det blir säkert inte den sista.