Har de oranga lärt sig läxan?

oktober 21, 2007

Det står nu klart att de partier som ledde den oranga revolutionen i Ukraina för snart tre år sedan kommer att bilda regering tillsammans, fast med en mycket snäv majoritet. Om ”revolutionsprinsessan” Julia Tymosjenko och president Viktor Jusjtjenko klarar av att samregera en gång till återstår att se. För att behålla sin politiska trovärdighet så måste de nästan det. De har inte råd att schabbla bort makten än en gång till Janukovytj.

Av de två är det Jusjtjenko som har mest att förlora. Skulle hans partiblock – en vidsträckt koalition av nio politiska grupperingar förkortad NUNS – konstra och resultatet blir att den ryssvänlige Janukovytj regionparti åter kommer till makten vore hans chanser i nästa presidentval i praktiken obefintliga. Många ”oranga” ukrainare skulle se sig svikna. Det skulle göra det ännu enklare för Tymosjenko att bli de mer västsinnades huvudkandidat till presidentposten. Men Jusjtjenkos problem är att han har begränsad kontroll över vad hans partiblock gör, och många där gillar verkligen inte Tymosjenko. För att trygga sin majoritet bör de oranga släppa in förre talmannen Lytvyns partiblock, vilket skulle ge 20 välbehövliga extra röster i parlamentet Högsta Radan. Men om Lytvyn vill bekänna färg ännu är oklart.

Nu kommer i vilket fall som helt Jusjtjenko att få det svårt i nästa presidentval, eftersom Tymosjenko är mer populär. Han kan möjligen hoppas på att hon gör bort sig som premiärminister, men det skulle hon i och för sig kunna skylla på att hon blivit motarbetad.

Om något så har också det här valet, liksom alla tidigare, visat på att splittringen mellan det västorienterade centrala och västra delarna av Ukraina och de ryssvänliga, och ofta rysktalande, östra och södra delarna alltjämt består. Hoppet om att kunna överbrygga dessa motsättningar är än så länge små. En del Jusjtjenko-anhängare kanske hoppas att man skulle kunna göra det i en koalition med rivalen Viktor Janukovytj och hans regionparti, men problemet är att det skulle kosta dem i rösthänseende. Dessutom så är det i praktiken en filosofisk skillnad och den låter sig inte överbryggas utan vidare.

Ukraina kan mycket väl bli ett ”slagfält” i den kalla fred mellan Europa och Ryssland som verkar vara nästan oundviklig. Kreml har utövat påtryckningar på Kiev förr, vilket spätt på västukrainarnas vilja att vända sig mot Europa. Frågan är om EU – och Nato – är berett att i tillräcklig utsträckning stödja strävandena från en mer västvänlig regering. Vis av skadan från den inblandning som 2004 ledde till den oranga revolutionen har Ryssland intagit en lägre profil nu, men tonläget kan komma att höjas igen framöver, särskilt som det stundar parlaments- och presidentval i Ryssland.


Ryssland, gas och Politkovskaja

oktober 7, 2007

I dag är det ett år sedan den regimkritiska journalisten Anna Politkovskaja, som bland annat modigt rapporterat om övergreppen i Tjetjenien, mördades. Det säger en hel del om det politiska klimatet i dagens Ryssland att uppslutningen kring en minnesmanifestation var så låg. Samtidigt så firade ungdomsorganisationen Nasji (som en del så träffande kallar ”Putinjugend”) president Putins födelsedag. Det rapporteras också om trakasserier från ryska myndigheter som gjort att andra manifestationer och konferenser fått ställas in. Hoppet om att någonsin kunna ställa Politkovskajas mördare till svars är i praktiken grusat. Även om Kreml inte direkt låg bakom det – själv lutar jag åt att det är någon tjetjensk gruppering som ligger bakom – så passade mordet Kreml utmärkt. Det finns inte många journalister och oberoende granskare kvar som besitter det mod som Anna Politkovskaja hade. Och så fortsätter Putins Ryssland marschen mot en än mer auktoritär stat.

Typiskt nog så kunde man i dagens Aktuelltsändning se ett reportage om hur Litauen känner av påtryckningarna från sin östra granne. När landets största raffinaderi såldes till polacker istället för till ryssar så ströp helt sonika Ryssland kranarna utan någon officiell förklaring. Litauen kommer senare i oktober att kalla till ett EU-möte i förhoppningen att man skall komma fram till en gemensam säkerhetspolitik när det gäller energin. Den ryska gasjätten Gazprom har också hotat med energivapnet mot Ukraina sedan de oranga vunnit parlamentsvalet.

När skall vi här i Sverige inse att det är av yttersta säkerhetspolitiska vikt att vi stoppar den ryska gasledningen i Östersjön? Utrikesminister Carl Bildt verkar inte riktigt inse allvaret, även om han på ett möte med den Ryska Europakommittén RUE sade att monopoliseringen av ryska energifyndigheter är skadlig. Ett närmande till EU skulle underlätta en positiv utveckling, sade han också. Det är kanske i det perspektivet han ser gasledningen? Han kanske tror att gasledningen skulle underlätta ett sådant närmande. Jag är tveksam. Utvecklingen i Ryssland pekar åt ett annat håll. Gasledningen skulle istället bli ännu ett vapen för ryska påtryckningar mot väst och Europa. För att inte tala om att man då enkelt skulle kunna kringgå problematiska grannar i ”det nära utlandet” som Baltikum och Ukraina.


Orange koalition

oktober 6, 2007

Med alla röster räknade så bekräftas att de västvänliga partierna från den oranga revolutionen vunnit valet till det ukrainska parlamentet, Verchovna Rada. Julia Tymosjenkos block Bjut (30,7) och president Viktor Jusjtjenkos Vårt Ukraina-Folkets Självförsvar (14,14) får tillsammans 44,85 procent av rösterna medan den ryssvänlige premiärministern Viktor Janukovytjs Regionparti (34,4) och kommunisterna (5,4) får 39,8 procent. Socialistpartiet, som kallats den oranga revolutionens förrädare sedan de bytt sida och stött Janukovytj, klarar inte treprocentsspärren och åker ur radan.

Därmed ser det ut att också bli en orange koalition som tar över. Tymosjenko var snabb att avvisa de tankar på en samlingsregering som Jusjtjenko framkastat häromdagen. Också presidentens eget parti avvisade de tankegångarna och är nu helt inställda på att bilda regering med Tymosjenko som ny premiärminister. Där kanske också det ”opolitiska” block som leds av förre talmannen Volodymyr Lytvyn kommer att ingå.

Sedan vill det till att de klarar av att hålla sams. Vissa bedömare tror det är ganska osannolikt, vilket vore synd. Misstron är stor mot Tymosjenko bland Jusjtjenkos anhängare. I många stycken så har Jusjtjenko-lägret en del gemensamt med Janukovytj och hans anhängare. De är båda mer bundna till de oligarker som kontrollerar en stor del av den ukrainska ekonomin och är rädda för vad Tymosjenko kan hitta på för att bryta deras makt. Som rik affärskvinna vet Tymosjenko hur de fungerar. Hon ledde tidigare ett stort energiföretag och blev sedan minister ansvarig för just energisektorn och försökte då göra något åt bristerna där, vilket ledde till att hon fick sparken, blev utsatt för attentat och periodvis fängslades.

Vi får se hur det går. Det är tydligt att Tymosjenko har siktet inställt på presidentposten och skulle det komma till en ny brytning med Jusjtjenko skulle hon nog bara tjäna på det. Ukraina som land tjänar dock bäst på att de oranga håller sams, lägger prestigen åt sidan och gillar läget. Kanske en from förhoppning.

I alla händelser så borde EU och Nato var mer välkomnande mot Ukraina. Att landet nu får en mer västorienterad regering borde underlätta. Att integrera Ukraina västerut är viktigt. Det behövs särskilt som Ryssland börjar bete sig mer aggressivt och utmanande. De har redan skramlat med energivapnet mot Ukraina på ett genomskinligt sätt. Kollegerna på Norrköpings Tidningar skrev insiktsfullt om det i en ledare häromdagen:

”Men låt oss inte glömma att bråket mellan Ryssland och Ukraina inte handlar om vem som glömt att betala räkningen. Utan om nygammal rysk imperialism. Precis som förra gången västvänliga krafter hade makten i Kiev tänker Kreml göra livet surt för sina slaviska bröder i grannlandet. Dessutom handlar det om att indirekt gynna gasledningsprojektet på Östersjöns botten.”

Bonuspoäng för att den svenska regeringen och den nye försvarsministern får sig också en välförtjänt släng av sleven.


De oranga vann valet

oktober 1, 2007

Segrarna från den oranga revolutionen 2004 vann gårdagens parlamentsval i Ukraina. När runt tre fjärdedelar av rösterna hade räknats hade Julia Tymosjenkos partiblock tillsammans med president Viktor Jusjtjenkos parti cirka 48 procent av rösterna, medan den ryssvänlige premiärministern Janukovytj och kommunisterna tillsammans fått cirka 38 procent. En klar seger för de oranga alltså, och Tymosjenko lär snart bli ny premiärminister.

Men en varningens finger för att rösträkningen i de östra, ryssvänliga Janukovytj-fästena går långsamt. Det bäddar för konflikter och manipulation av valresultatet. Janukovytj-lägret har ju tillämpat de metoderna förut. Men det är svårt att se hur man skulle kunna lyckas med det den här gången. Å andra sidan kan ju allt hända i ukrainsk politik.

Nu är det bara att hoppas att Tymosjenko och Jusjtjenko kan hålla sams den här gången och att de tillsammans kan föra in Ukraina på reformvägen, med EU och Nato hägrande vid horisonten. Paradoxalt har den ukrainska ekonomin gått strålande under den senaste tidens politiska kaos, kanske på grund av att politikerna då inte haft tid att lägga sig i ekonomin. Frispråkigheten och öppenheten har också överlevt sedan den oranga revolutioen, även om politikerna inte kunnat samsas. Dagens Ukraina är ett annat Ukraina än det var för bara tre år sedan.


Ödesval i Ukraina

september 30, 2007

Just nu pågår parlamentsvalet i Ukraina och av allt att döma kommer det att bli väldigt jämt mellan de västvänliga, med president Viktor Jusjtjenko och den karismatiska Julia Tymosjenko i spetsen, och de ryssvänliga, ledda av premiärminister Viktor Janukovytj. Jag håller tummarna för att Jusjtjenko/Tymosjenko vinner och att de småpartier, som socialist- och komunistpartierna, som Janukovytj stöder sig på åker ur radan, det ukrainska parlamentet.

Den oranga revolutionens företrädare i Ukraina har sannerligen gjort bort sig tidigare genom att efter de vunnit inte förmått att hålla sams – ett pinsamt mönster i såväl Ukraina som i många post-sovjetiska stater. Efter att Jusjtjenko installerats som president satt parhästen Tymosjenko bara i nio månader som premiärminister innan hon fick gå. Orsaken var samarbetssvårigheter mellan hennes regering och ledande figurer i Jusjtjenkos närhet. När det sedan vankades parlamentsval så blev det en oväntad chans till comeback för den tidigare förloraren Janukovytj. Och sedan dess har de båda Viktorerna varit inbegripen i en maktkamp, en maktkamp som i våras kunde slutat illa, men som i sista minuten ledde till överenskommelsen om dagens nyval till radan.

Viktor Jusjtjenko och Julia Tymosjenko under den oranga revolutionen 2004.

Visst, av allt att döma är Julia Tymosjenko en besvärlig person att ha att göra med, men för nog borde de oranga ha insett att det bara är att gilla läget. Dessutom så är Tymosjenko väldigt populär – hennes partiblock är nu mycket större än Jusjtjenkos. För några dagar sedan deklarerade också Jusjtjenko att stridsyxan nu är begravd. Hoppas den stannar där.

Julia Tymosjenko (som jag för övrigt vill utnämna till världens vackraste politiker) har en stor förståelse för vad som behöver göras i Ukraina. Hon är rik som ett troll, och hur hon fick sin förmögenhet tål kanske inte att synas i sömmarna, men det innebär att hon också förstår hur de ukrainska oligarkerna opererar. Hon har tidigare försökt använda sig av den kunskapen men blev då sparkad (det var före den oranga revolutionen) som minister. Ukrainas idag mäktigaste oligark, Rinat Achmetov, stöder föga förvånande Janukovytj.

Att hon sedan har Margaret Thatcher som politisk förebild skadar heller inte. Nyligen var Tymosjenko i Storbritannien och träffade då Lady Thatcher, och sade då:

”Jag har länge beundrat lady Thatcher och inspirerats av hennes framgångsrika sätt att förändra sitt land från Europas sjuke man till en av Europas starkaste ekonomier. Hon stod stark i motgång och ställde sig upp mot förtrycket när andra blev sittandes.”

Så rätt så!

Rysslands inflytande gör sig också påmint. Det är olycksbådande när den ryske ambassadören i Kiev säger att en seger för de oranga skulle betyda mångdubbelt högre priser på gas och olja (som ju levereras från Ryssland). Det lär oss att vara försiktiga med ryssarna och att undvika beroendet av energi därifrån, som exempelvis den ryska gasledningen i Östersjön.