Att media i allmänhet är på Barack Obamas sida torde stå helt klart för alla som brytt sig om att följa den amerikanska presidentvalskampanjen. En undersökning från Pew Research Center visar också att 70 procent av amerikanerna anser att journalisterna vill ha en Obamaseger, jämfört med bara 9 procent för McCain. Samma institut bekräftar att 70 procent av mediabevakningen av Obama varit positiv och 60 procent av bevakningen av McCain varit negativ.
I en ledare i NWT i dag den 28 oktober skriver jag om det upprörande fenomenet att så kallade mainstream-media i Amerika – och därmed i förlängningen större delen av vad som rapporteras här i Sverige – i praktiken är en inofficiell förlängning av Barack Obamas egen kampanjorganisation. Ett sannerligen mörkt kapitel i journalistikens historia:
”De låtsas inte ens vara opartiska längre. Och eftersom svenska media bara apar efter de stora i Amerika så är det lika illa här. De tycker det är viktigare att granska den republikanske vicepresidentkandidaten Sarah Palins garderob än vad Obama egentligen står för. Medan allt möjligt förtal, påhitt och nedsättande omdömen förföljt Palin så lämnas Obama i fred. När en rörmokare i Ohio lyckades få Obama att försäga sig när det gäller hur han vill ”sprida runt välståndet” med högre skatter så hoppade media på… rörmokaren!”
Jag tar också upp en del av de märkliga personer Obama umgett sig med och samarbetat med, och som på det stora hela mötts med tystnad av de stora ”nyhetsorganisationerna” – tidningar som The New York Times, Washington Post och Los Angeles Times, TV-bolag som NBC (särskilt kabelkanalen MSNBC), CBS, CNN och ABC och så vidare. Det rör sig om personer som den obotfärdige terroristen William Ayers från Weathermen Underground, som den 11 september 2001 av alla datum i en debattarikel skrev att han ångrade att de inte bombade mer. Det rör sig om hans mentor och pastor i tjugo år, Jeremiah Wright, som presikat rashat. Det rör sig om den nu fängslade finanshajen Tony Rezko. Ayers, Wright & Rezko – det låter som en advokatfirma från helvetet! Wolfram & Hart får se upp! 😉
DN-kolumnisten Hans Bergström har skrivit en av de få artiklarna om Obamas tvivelaktiga bekantskaper. Läs den här.
Förre Forbes-redaktören Michael S Malone har också en läsvärd artikel om de partiska medierna i Amerika. Ironiskt nog på ABC:s hemsida – ett av de TV-bolag som i sitt agerande annars mest bekräftar det Malone skriver. Läs den här:
”The traditional media are playing a very, very dangerous game — with their readers, with the Constitution and with their own fates. The sheer bias in the print and television coverage of this election campaign is not just bewildering, but appalling. And over the last few months I’ve found myself slowly moving from shaking my head at the obvious one-sided reporting, to actually shouting at the screen of my television and my laptop computer.”
Jag har också upptäckt att jag svurit högt framför TV:n och datorn.
Barvåbloggen 
Men, är icke Hussein redan president..?
…
Världen håller långsamt på att lida långt ut till det politiska vänsterträsket, Jag följer dagligen debatten här i USA och det som tidigare var liberal amerikansk politik för 40 år sedan är numera en klart socialistisk fördelningspolitik. Det har gå så långt att vänsterrörelsen representerad av Demokraterna står för en politik som ligger i samma klass som den vilken Olof Palme drev under sent 1960- och 1970-tal. Barack Obama driver de goda gåvornas politik. Detta är inget nytt för Europa, men för medelamerikanen lockar dessa förrädiska gåvor. Redan de gamla romerska kejsarna provade denna politik med förödande resultat. Under de värsta perioderna levde 30% av befolkningen i staden Roms på socialbidrag. Den stora offentliga sektorn bestående av en stor arme och betydande skaror med stats-försörjda innevånare bringade slutligen hela ekonomin på fall. Utan svårigheter kunde german-hövdingen Odovakar besegra det tidigare så starka Romerska riket. Det är glädjande att i vart fall några röster i Svea rike har klart för sig hur vänstervridet USA har blivit under de senaste åren.
Den fria världen har inte råd med en presidentkandidat som Obama. De goda gåvornas politik med betydande omfördelning av välståndet i USA kommer oundvikligen att leda till en djup världs depression. Den kan mycket väl komma att överträffa den stora depressionen under 1930-talet. Den då sittande presidenten förde en förödande protektionistisk politik, med stora skattehöjningar för de välbeställda. Den gången återhämtade sig inte ekonomin förrän på mitten av 1950-talet. Vi får hoppas att vi slipper uppleva ett nytt 1930-tal.